Nu blir det sängen för mig för klockan ringer tidigt i morgon och då är det dags för prov, får slänga upp benen på soffan efter det och försöka vila för imorgon har jag min första jobb natt på sjukhuset. Sov så gott nu, det tänker jag göra i alla fall.

Min mamma informerade mig idag om att allt hon vill ha är mitt och barnens sällskap i morgon och det kan vi ju bjuda på, annars vill hon inte ha något annat om vi inte råkar ha en kikare liggandes. Vad hon ska med det till har jag ingen aning om men det kanske har flyttat in en snygging i grannhuset eller något, tyvärr har vi ingen kikare men något bra ska vi nog kunna hitta på. Har ni köpt något till era mammor?

Inte nog med att jag han med solen, jag han med att ta en öl i solen. Det har jag saknat, kunde inte det på hela förra sommaren eftersom lilla grodan låg i magen. Tänk att en liten öl kan bli så god med rätt väder haha

Nu äntligen börjar det bli lite sol ute och vi är många som börjat leta solkläder till våra små, Bella fick ett jätte fint sett från sunmate så hennes är avklarat och nu har en av er chansen att vinna ett sett med. Jag vill att ni lämnar era mailadresser när ni tävlar och dom kan komma att användas i marknadsföringssyfte av Sunmate sen, men det gör väl inget? Då missar ni ju inte spännande erbjudanden som att Sunmate nu har 25% rabatt på allt! För det har ni väl inte missat?

För att vara med och tävla vill jag att du skriver en motivering till varför just du ska vinna, berätta gärna vem som ska få glänsa på stranden i kläderna med.

Ni får mer än gärna tipsa om tävligen på facebook era bloggar osv men det är inget måste.

Lycka till nu tävlingen avslutas den 1 Juni klockan 23:59

Lägg gärna till mig på bloglovin så du inte missar kommande tävlingar och roliga erbjudanden

Sitter lite med barnens album, det finns så många bra foton så det här är ett evighetsjobb. Jag har inte ens börjat med Harleys album än fast han börjar bli så stor, lika bra att återgå till klippandet. Ni som har barn själv, har ni fotoalbum till dom?

den dör nog snart eftersom den vägrar ladda om jag inte trycker in sladden och vinklar den samtidigt men det märktes att den varit avstängd ett tag, hade en del uppdateringar att gå igenom.

Fick ett mail om att jag lyckades få ett G+ på provet idag, trodde knappt det skulle gå för det är så mycket annat nu som snurrar i huvudet och så har man ont på det med. Men jo då nu är en kurs till klar och det är bara tre kvar, eller ja tre halva kurser som jag måste bli klar med på ungefär en vecka. Men det blir nog bra det här, tror det är sammanlagt 9 uppgifter och ett prov kvar nu. Kämpar jag bara för det så går det med!

Ja det undrar jag faktiskt, hur många dagar är några dagar?

Känner mig inte alls speciellt taggad men det löser sig nog, wish me luck!

Har spenderat dagen trots smärta med att skriva klart en hel kurs, halvvägs igenom renskrivningen nu men jag orkar nog en stund till. Sen ska det bara mailas in och hoppas på att provet i morgon blir godkänt och jag slipper kompletteringar på mina uppgifter, sen är det en kurs mindre att tänka på sista veckorna.

Idag är jag jävligt bra måste jag säga haha

Tack älskling för att du gav tre barn en hel påse full med kritor, tack! verkligen...

Även Lookibooki fanns med bland utställarna på bloggminglet, jag har sedan innan haft kontakt med dom om ett samarbete och håller på att sätta ihop en egen pekbok till Harley just nu. Det är faktiskt svårare än vad man tror att få ihop en så liten bok för man vill ju ha den perfekt för just sitt barn, redan innan bloggminglet var jag glad över det här samarbetet men efter att ha fått kika och pilla på böckerna på riktigt är jag helt otroligt glad. Vilken kvalite och vilka fina böcker!

Jag är helt säker på att Harley kommer älska sin bok, vi har valt att ta med dom viktigaste personerna i hans liv i boken istället för saker. Ett sätt för honom att lära sig allas namn helt enkelt och vet ni vad det bästa är? Inte bara Harley får en bok, en av er kommer bli en lycklig ägare till en Lookibooki med eller få äran att ge bort en så fantastisk present. Vi funderar på att köpa böcker till flickorna med, dom är ju inte i så stort behov av böcker med sina närmsta i för att lära sig namnen men bara för dom är så fina. Jag tror faktiskt det vore väldigt uppskattat att få ta med sig till dagis med och få visa bilder på sin familj, Bellabus skulle ju ta med sig mormor i berättarpåsen en gång så det borde ju bli en hit!

Jag har fått Buzza Nestles fullkornsvälling och den har varit en riktigt hit hemma, Jadie kan ju inte äta den eftersom hon har gluten allergi men Bella smaskar gärna i sig en flaska till kvällen. Snart tänkte vi testa den till Harley med men det får vänta ett litet tag till så hans mage inte blir helt chockad, men som sagt stora trollungen ger den tummen upp. Hon har inte bett om påfyllning för hon inte blivit mätt en enda gång och inte heller vaknat på natten och varit hungrig så även jag är nöjd.

"För rörande rörliga barn
Oavsett om en ettåring går eller inte brukar de röra på sig ganska mycket. Fullkornsvälling är lagad med aktiva barn i tankarna! Den innehåller hela 41% fullkorn från vete, havre och råg. Fibrer ger en bra mättnadskänsla och håller dessutom magen i form. Vällingen är osockrad och berikad med många viktiga vitaminer och mineraler!"

Vill någon av er testa vällingen? Jag har lite provpåsar kvar som jag tänkte jag kunde vara snäll att skicka till några av er. Provpåsarna är mild fullkornsvälling som är från ca 8 månader, skriv bara en kommentar här om ni är intresserade och glöm inte skriva med er mailadress så jag kan be er om adressen.

Vill du också bli en buzzador och ta del av bra erbjudandet emot att du sedan sprider produkten vidare genom att prata om den? Bli det här då och ange gärna neccin som värvare.

Ser ni varför?

Nej jag har inte slagit honom, jag sög tag i hans kind men jag råkade visst suga tag lite för hårt haha

Bella: Pappa jag är en rosa gris!

Pino var med som utställare på bloggminglet och jag ångrar bittert att jag inte köpte en till nalle av dom, vi som var där fick en Pino nalle och en film i våra goodiebags och jag tänkte lite smått att tja barnen är ju inte så förtjusta i gosedjur längre ändå så dom får väl dela. Så fel jag hade! Det blev fullt slagsmål om den fantastiska lilla nallen och filmen går på repeat hemma, Bella som är den större av dom vann nallen för Jadie gav upp efter dagar med strid.

Jag är ingen elak mamma så självklart har jag planer på en liten nalle till Jadie med, även lite böcker tror jag skulle uppskattas och varför inte slå på stort med en till film. Jag kan tala om att Pino är verkligen en räddare i nöden här hemma och det trodde jag inte om en liten nalle, barnen tycker ju som sagt inte om gosedjur så mycket längre men jo då denna fantastiska lille nalle har räddat både bilfärder och nattningar på den korta tid han vart med oss.

Han ska med överallt och Bella släpper honom inte för en sekund! Precis som alla andra barn vill hon inte alltid lägga sig på kvällen men när vi säger att Pino är trött och vill sova i hennes säng kryper hon ner snabbt som attan och ska ta hand om honom, när det är tjurigt på dagarna och inget duger slänger vi på filmen och hon tittar med nallen i knäet. När vi ska åka bil följer han med och sitter i knäet, han är som sagt helt fantastisk den där Pino!

Även små nallar måste sitta säkert kom Bellabus fram till


Pino får 5 av 5 smileys

Den här bilden har mamman blivit mordhotad för, vad är det för fel på folk? Jag vet inte hur länge jag hade ammat om jag hade kunnat, kanske inte till 3års ålder kanske mer, det är inget jag kan svara på eftersom jag inte ammat men en sak kan jag säga och det är att jag är avundsjuk på alla som kan amma. Denna fantastiska närhet och trygghet, att kunna ge sitt barn näring utan att köpa det i närmsta butik. Mammakroppen är ju helt fantastisk och jag tycker det är underbart hur mycket den faktsikt kan göra, hur kan man ens med att se ner på den?

Jag vet som sagt inte om jag hade ammat så länge, men jag önskar att jag hade kunnat om jag velat det. Nu blev det inte så för mig, alla mina barn har fått en plastig liten flaska att snutta på istället. Visst har dom fått snutta på tutten med enbart för att få den här närheten och tryggheten men det blir inte riktigt samma sak, efter en stund blir ungarna vansinniga över att det inte kommer mat och mamman hysterisk för tuttarna blöder efter några veckor (jag vet att det kan hända vid amning med) så då har vi fått sluta med det med.

Nej jag vill bara slå ett slag för amning och jag hoppas verkligen att det är möjligt för mig att amma nästa gång det är dags...

Man vet att man är mamma när man kommer på sig själv med att titta på specialagenten Oso och sjunga med till alla låtar trots att man är själv hemma...

Idag ska Jonny och barnen gå ner en sväng till folketspark eftersom det är barnensdag, mamma fixade biljetter till oss allihop men jag orkar faktiskt inte gå. Inte med tanke på hur jag mådde efter bara en liten handlingsrunda igår, men barnen kommer nog inte märka att jag inte är med ändå.

Mamma har bett Jonny lova henne en autograf från Sean Banan som ska vara där, inte för att mamma gillar Sean Banan men för att hon vet vad Jonny tycker om honom haha. Hoppas alla får roligt i alla fall, barnen har pratat om fiskedamm hela dagen nu.

Jag: Ska du sova med flätor nu när du badat?
Bella: Aaa många flätor
Jag: Okej två då
Bella: Nej det räcker inte
Jag: Hur många ska du ha då?
Bella: Fem! (och visar med handen)
Jag: Men blir inte det för många då? Det räcker väl med två?
Bella: Nej fem säger jag!

Ja vad ska man säga, lika bestämd som mamma sin så nu ligger hon och sussar gott med sina fem flätor. Jadie nöjde sig som tur var med en så jag slapp fläta hela natten, mina små skruttungar.

En powernap på två timmar och jag är fortfarande helt slut, får väl hålla mig vaken några timmar till innan det är dags för sängen igen. Känns riktigt lustigt att vara så här trött hela hela tiden, och att vara förkyld och nyopererad är ingen bra kombo känner jag.

Nej det får nog bli soffläge ett tag till känner jag, soffläge och vindruvor!

Jag säger som Bella "vi har ingen mat hemma", eller i alla fall ingen som dög för den kräsna mamman i familjen idag så vi åkte och handlade. Stackars stackars mage säger jag bara, och denna omänskliga trötthet ska vi inte tala om. Nu står i alla fall middagen i ugnen och jag tänker inte göra ett skit mer idag, lite små handling räckte gott och väl för att helt köra slut på mig nu.

Dagen efter operationen var en av dom värsta jag varit med om, jag hade så ont att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och så lite feber på det. Efter att ha blivit fullproppad med smärtstillande tyckte sköterskan att jag skulle säga till redan innan det blev så illa så vi kunde stoppa det från början, läkaren tyckte att vi skulle fortsätta med smärtlindring och hålla koll på tempen.

När jag sedan ringer för det börjar göra lite för ont igen kommer en undersköterska in och säger att hon ska prata med sjuksköterskan, 40 minuter senare har jag inte fått någon smärtlindring och det gör riktigt ont. En ny läkare kommer in och säger att jag inte får mer nu, morfin är inte bra för kroppen. Nej men den här smärtan är inte heller bra tyckte jag då och när jag blivit så förbannad över läkarens spydiga attityd och ordval kollade jag helt enkelt in i väggen istället för på henne och då tyckte hon att behöver jag verkligen smärtlindring så får jag väl det då.

Jag sa precis som det var att jag bad om det för 40 minuter sedan för att hinna stoppa det innan det blev som värst men jag har inte fått något, "nej men vi har akut sjuka här så dom har inte glömt bort dig haha". Ja vi säger väl så va, här lallar personalen runt med saftglas till andra patienter, hjälpter dom till toaletten (som för den delen var full med både kiss och bajs över hela golvet, handtagen och ringen från att jag kom tills jag åkte, vet ni vad städa är?!?) och går i så lugn takt att det knappt var märkbart.

Strax efter detta kom Jonny och jag bad honom rulla ut mig en stund för jag orkade inte vara kvar där inne, läkaren tyckte ju att jag skulle röra på mig så det blev bättre och djupandas. Djupandningen gick åt helvete det gjorde för ont helt enkelt och min lilla tur ut gjorde smärtan värre med fast den skulle blivit bättre, tillbaka in igen och la mig i sängen och bad om smärtstillande. Undersköterskan som kommer in säger lite tyket "men jag har hört att du fått väldigt mycket smärtstillande" precis som om jag bad om det för att det var roligt men visst skulle hon prata med sköterskan.

På vägen ut hinner hon med att fråga min rumskamrat om vädret, duka av hennes bestick och fråga om hon vill ha något. Känns ju kanon när man ligger och lipar och vrider sig av smärtor. Inte mindre än fyra gånger ser Jonny henne gå förbi utanför med saft åt andra patienter i väldigt lugn takt innan jag bad honom larma igen, denna gången kommer en sjuksköterska in som inte är pigg på att ge mig smärtlindring men jag får ändå en halv morfintablett. 30 minuter senare när den inte hjälpt får Jonny larma igen, nu kommer min räddande ängel in.

Hon frågar om jag vill ha lite lugnande och jag säger blankt nej, jag vill ha bort smärtan jag behöver inget lugnande (och tänkte i mitt huvud att hon tyckte jag behövde det för jag var som psykpatienterna på tv haha). Men hon trodde att smärtan inte gick över för jag spände mig så men det går ju inte så lätt att slappna av när man har ont hela tiden, paniken över att inte kunna andas gör ju inte saken bättre heller så tillslut sa jag bara "ge mig vad ni vill bara det går över!". Jag fick mitt lugnande och mycket riktigt efter 20-30 minuter hade det släppt och det var precis som hon sa. Smärtan höll i sig trots morfinet för jag var på helspänn när det gjorde ont.

Det hade varit rätt lätt att förhindra det här om jag bara hade fått mitt smärtstillande i tid eller om någon annan föreslagit lugnande lite tidigare men istället ska man behandlas som en morfinmissbrukare i några timmar, jag hade ju lika ont på morgonen just för att jag fick smärtlindringen för sent och den sköterskan tyckte det var bättre att stoppa det från början. Men nej då, vid skiftbytet var saften viktigare. Jag är jätte tacksam över att den sista undersköterskan föreslog lugnande och tur var väl det med för annars hade jag stegat ut och lappat till den första som inte gjorde ett skit!

Sen dess har jag klarat mig hyffsat på alvedon regelbundet och diklofenak vid behov, det är klart det gör ont och hugger till lite då och då men det är inte den där hemska smärtan så jag tror jag dör.

Någonstans där finns i alla fall en liten navel, fick mig en snabbtitt när förbandet byttes och var självklart tvungen att ta ett kort då så jag fick se hur det såg ut. Jag känner mig super uppblåst just nu och magen är spänd som bara den, jag vet att dom "blåste upp" den med massa gas för att se och komma åt bättre och det är den som orsakar mycket av smärtan men allvarligt, två dagar på sjukhuset med dropp och tre smörgås som visar +2,1kg på vågen?!? Det måste ju vara massvis med vätska med, men skit samma det försvinner ju igen i alla fall och förhoppningsvis ställer magen sig till rätta snart igen med.

Det är helknas med den nu och det är verkligen jobbigt men dom värsta smärtorna är över, jag överlever med regelbunden alvedon och diklofenak även om det är jobbigt stundvis. Sen vet jag inte om det beror på operationen i sig eller allt smärtstillande jag fick igår som gör att jag är helt slut i kroppen, sov i 1½ timme innan ikväll men är äckligt trött nu ändå.

Dagarna på sjukhuset har ju som ni närkt på sms bloggningen inte varit dom bästa i mitt liv men vi får ta det i morgon istället för jag är allvarligt talat för trött och har för ont för att sitta vid datorn just nu, natti natti på er nu ska jag krypa ner och hoppas på att få lite mer sömn inatt än tidigare nätter.

I morse fick jag välja själv om jag ville stanna en natt till eller om jag ville åka hem, jag valde en natt till på sjukhuset för jag var rädd för att få lika ont som jag hade igår.  Igår var jag liksom fullproppad med både smärtstillande och lugnande och hade riktigt ont ändå men idag har jag klarat mig på alvedon och diklofenak, det är klart det gör ont men det går att hantera så när jag hade varit uppe mellan 10-13 utan att smärtan blev olidlig frågade jag om jag fick åka hem idag ändå.

Det gick jätte bra och jag ska fortsätta med alvedon några dagar och diklofenak vid behov, har kommit hem nu och suttit i soffan en stund men jag är helt slut i kroppen. Ska faktiskt lägga mig och vila en stund nu och sen återkommer jag om hur dagarna har varit, har ju inte blivit jätte långa uppdateringar eftersom det blev sms bloggning då min internet anslutning inte alls ville som jag inne på sjukhuset.

Börjar bli riktigt nervös inför operationen nu men det ska säkert gå bra, hoppas det i alla fall och att jag inte mår allt för dåligt efteråt. Nu ska jag hoppa in i den obligatoriska före-operationen-duschen och sen blir det sängen för mig, klockan ringer tidigt i morgon så jag hinner lämna flickorna och ta den andra obligatoriska duschen. Ska nog packa en väska med eftersom det bli i alla fall ett dygn på sjukhuset, förhoppningsvis mår jag så bra att jag kan åka hem på torsdagen.

Idag tänker jag inte ta mina gympaskor! Hoppas dagens skoval är bättre än gårdagens.

Dagen har varit kanonbra och skitdålig på samma gång, arbetskamraterna verkar vara kanon. Chefen med och brukarna åt inte upp mig, känns kanon faktiskt. MEN jag kommer aldrig mer använda mina underbara gympadojor som varit mig trogna länge nu, fy fan vilken jävla värk jag har i fötterna nu. Det är skavsår på mina små tår och fötterna bultar, aldrig trodde jag att mina så bekväma skor kunde vara så dåliga. Får testa nya skor i morgon och slänga med mig foppisarna i väskan just in case.

Kirurgen chockade mig med en riktigt snabb operationstid, det känns skit bra att det verkligen blir av nu men jag är jätte nervös. Känns ganska olägligt med en sjukskrivning just nu med tanke på att jag börjar mitt nya jobb nu. Å andra sidan kanske jag får vara så pass smärtfri att jag kan plugga och få in mina sista uppgifter under sjukskrivningen, det har varit bra och dåligt om vartannat hela dagen.

Men självklart ska en dag fylld med positivitet sluta med ett rent helvete, här sitter jag nu aptrött efter en helt fullspäckad dag med värk i fötterna och en vaken hysterisk unge som troligtvis åkt på öroninflammation. Lilla lilla gumman, hoppas vi kan få en tid på vårdentralen snabbt för henne.

Idag är första dagen på mitt nya jobb och jag avlider snart innan jag ens kommit dit, jäkla skitnatt rent ut sagt. Jadie har varit vaken flera timmar i natt, hon lekte, skrek hysteriskt, skrattade och sjöng. Jag känner mig som en döende kvinna, en döende kvinna med en lång dag framför sig.

Det här kommer ju gå skit bra i alla fall men det känns ju inte som någon jätte höjdre direkt, mamman är något irriterad på dottern nu. Äh skit samma måste slänga på mig ett face nu, bussen går om 20 min...

Goodiebagen från bloggminglet var mycket uppskattad av både barn, mamma och pappa. Jonny var super snabb och snodde åt sig legot innan barnens ens han se det, helt okej för mig eftersom jag ändå inte känne för att trampa på små gubbar och sånt överallt. Barnen började slåss om Pino nallen men mer om det i ett annat inlägg och mamman har planerat spa kväll i veckan, lilla grodan har även han fått ta del av goodiebagen och glatt smaskat i sig några vaniljkrokar.

40 minuters bussresa till praktiken så här tidigt på morgonen lär ju inte alls göra mig tröttare än vad jag redan än, nej då inte alls. Fy faen för dåliga bussar på helgerna, det finns faktiskt folk som jobbar medans andra tar sovmorgon. Aja det är väl bara att försöka göra det bästa av situationen, ner med en powerking i väskan och en bok.

Vi avslutade vår fantastiska dag med ett bad, den ena ungen vrölade för hon inte ville bada och den andra tog sen över för hon inte ville upp ur badet. Efter det var det dags för den underbara hårborsten att göra sitt och ungarna vrölade dubbelt så högt i kör, nu äntligen ligger dom i sina sängar med nybortstat flätat hår, rena nattlinnen och luktar himelskt.

Bella blev arg på mig innan med men i ett tappert försök att få den lilla pedanten ner i badkaret sa jag "men du måste bada du är ju smutsig och luktar illa", jag tänkte att eftersom den lilla damen inte ens klarar av ett sandkorn på handen så skulle det nog funka. Icke då, lilla damen börjar istället störtlipa och utbrister "jag luktar inte alls fis". Jag tror att jag struntar i mina försök till smidiga bad nästa gång, bara att hiva i dom och gilla läget.

Lägenheten ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, vitrinskåpet är länsat på alla finglas och några snapsglas har åkt i backen. Verkar som det varit världens fest här men icke då, det är bara barnen som är på sitt allra bästa humör idag. Hoppas det blir lite bättre när grillen tänds nu, Jonny får ta hand om både maten och barnen nu för jag måste som vanligt sätta mig med skolböckerna en stund.

Får bli en timmes pluggande nu och en timme ikväll när dom sover, fick iaf in en uppgift igår och är halvklar med en till. Satsar på att fixa tre till idag för jag måste verkligen bli klar nu, tretton uppgifter och två prov kvar men bara tre veckor på mig att få det klart. Men ja fixar jag tre idag och två i morgon sjunker ju antalet lite i alla fall, ingen som har lust att göra allt åt mig medans jag tar en spa dag?

Nu är det så här att jag har ett jobb, studier, barn & hushåll att ta hand om. Jag spenderar inte all tid framför datorn och det finns viktigare saker för mig att göra än att publicera kommentarer i samma sekund dom dyker upp och det finns även viktigare kommentarer för mig att besvara än dina.

Vi kan ju återgå till frågan om att kunna bli gravid, bara för att man har tre barn betyder inte det att det kommer vara lätt eller ens säkert att man blir gravid och lyckas behålla barnet nästa gång. I mitt fall vet jag inte, jag säger varken bu eller bä men man kan inte förutsätta att allt fungerar som det ska fortfarande.

Ja du är väldigt okänslig på den fronten, alla mår dåligt över olika saker och för mig var det definitivt ingen spermie det var ett barn från den dagen jag plussade, jag är väl medveten om att alla tänker olika där och att rent medicinskt sett så var det inte ett barn ännu men för mig var det det. Ja det är väldigt känsligt, är inte det ganska uppenbart?!? Och att ifrågasätta någons sorg över huvudtaget vad den än grundar sig i är idiotiskt, en sorg är en sorg och det är väldigt individuellt vad man sörjer MEN man ifrågasätter ändå inte andras sorg för att man inte delar samma uppfattning om sorgen i fråga.

Du tänker på alla dom som försöker få sitt första barn men inte lyckas och tycker att min sorg är ett hån mot dom, ursäkta språket nu men vad i helvete är i så fall aborten du ska genom gå? Du tar medvetet bort ett barn medans jag förlorade ett men det är min sorg som är ett hån? Och sluta kör med "tänk-på-alla-barnen-i-afrika" det fungerar inte, om min pappa dör nu får jag inte sörja det då för det är ett hån mot de som förlorat båda föräldrarna? Jag har svårt att se vad det är du vill få fram när du är så motsägelsefull, jag har över huvudtaget svårt att se logiken i dina kommentarer.

Man måste vara väldigt känslokall om man bara rycker på axlarna åt "den lilla spermien som trillade ut" och jag tycker du ska sopa rent framför din egen dörr innan du pratar om hån hit och dit, nu vet jag inte alls orsaken till din abort men om man under inga omständigheter vill ha ett barn till så är det ju väldigt oansvarigt att gå och bli gravid. Men jag ska inte dra några slutsatser jag vet ju som sagt inte orsaken bakom den, och jag förstår som sagt fortfarande inte vart det är du vill komma med dina kommentarer?

Någon som känner för att komma hit och underhålla tre toklugna barn medans jag pluggar? Ingen?

Ja det är precis vad det är, trots att jag är trött ända ner i tårna så blev det en god morgon. Solen lyser och jag möts av fantastiska kommentarer på bloggen, speciellt en kommentar ska jag bära med mig nu. Alla era underbara kommentarer ska jag bära med mig givetvis, men den här kändes så klockren nu.

"Så småningom kommer du må bättre och bättre och inte tänka på det så mycket. OCH glädjas mer åt andra också, men just nu är det som ett blödande sår. Jag brukar säga att man ska se tårarna som att dom håller det blödande såret rent så det inte blir infekterat."

Ni är så fantastiska alla mina läsare, tack för att ni förgyller mina dagar!

Nej jag tänker inte ursäkta dig för att du försöker förstå, det här var det okänsligaste jag fått höra på länge! Det här tog mig väldigt hårt! Det var inget vi hade planerat så nej jag sörjer inte att jag inte får en tolva, jag sörjer att vårt barn valde att lämna oss. Jag trodde faktiskt att jag hade rätt att må dåligt över detta även att jag har tre underbara barn redan, och vet du vad det får jag!

Det är inte så lätt att bara försöka igen, jag vill inte ens tänka på sex just nu för jag klarar inte det psykiskt att få ett missfall igen. Det är inget jag räknar med att få men man vet aldrig, det här tog som sagt skit hårt fast vi inte planerade en till just nu. Och vad fan vet du om att inte ha svårt för att bli gravid? Ja vi har täta barn, ja vi har tre stycken men vad är det som säger att det är lätt att bli gravid igen. Den här gången gick det inte, när vi försökte få barn första gången tog det oss åtta månader av sex dagarna ut. Tråkigt jävla sex som bara var ett måste tillslut, jag gläds åt andra gravida det gör jag. Jag är jätte glad för deras skull men det här är svårt för mig nu. Jag missunnar ingen att vara gravid det är inte därför jag är ledsen, jag är ledsen för mitt missfall och inget annat.

Förlåt om du tar illa upp, jag vill bara göra en sak jävligt klart. Anonyma idioter behöver inte yttra sig, kan du inte ens stå för vem du är med dina idiotiska kommentarer kan du dra käpprätt åt helvete!

Praktiken gick jätte bra idag ända tills en sjuksköterska från avdelningen brevid kom in för att låna någon medicin. Det enda jag kunde se var hennes lilla kula på magen, så där liten och fin som den är precis i början. Jag fick rusa in på toaletten och tårarna sprutade åt alla möjliga håll och det gick inte sluta, efter att ha bosatt mig där inne ett tag gick jag ut till min handledare och förklarade läget för henne.

Hon hade full förståelse för att jag behövde gå ifrån en stund för jag kunde verkligen inte sluta gråta, jag känner mig så otroligt löjlig samtidigt som jag inte kan kontrollera det här. Hemma kan jag inte gråta längre, mina tårar har tagit slut. Det är så det känns i alla fall, jag får inte riktigt gråta klart över det här. Men på alla opassande tillfällen strömmar tårarna, som idag på praktiken och på bloggminglet.

Det blev en riktig skitdag det här, i morgon hoppas jag på en gravidfri dag på praktiken för jag orkar inte mer nu...

Bella: Mamma jag vill ha många tuttar
Jag: Men det räcker väl med en?
Bella: Nej måste hja många (och här hör man på rösten hur gråten börjar komma)
Jag: Okej men en till kan du få
Bella: (lilleskutt tårarna flyger och hon vrålar) men det här är inte många!

Ja jag ger mig, somnar hon bara hon får många tuttar då kan hon få ha många tuttar. Det är egentligen inte alla tuttar som är problemet, det är tuttjakten på morgonen när hon har spritt ut dom över hela lägenheten som mamman börjar tycka är något jobbigt...

Har suttit en stund med skolarbetet nu på förmiddagen och nu är det dags för praktik igen, sista veckan nu egentligen men eftersom jag var sjuk nu har jag lite att ta igen. Känner mig aningen stressad över det eftersom jag börjar mitt nya jobb på måndag, men det löser sig nog det med.

Tjipp tjillevipp mina vänner nu drar jag iväg

1440 minuter på ett dygn är inte tillräckligt! Jag vet att jag har lovat er bilder från helgen men tiden bara rusar iväg, här får ni i alla fall en bild på hur jag såg ut under kvällen. Till min klänning hade jag även mina ursnygga neongula pumps som förvisso åkte av ett par gånger under kvällen men ändå.

Den där grinden som barnen inte får upp på baksidan, jo den får dom visst upp. En timme efter att jag skrev det hittade jag en trollunge på andra sidan staketet, nu har jag fått komma på en nödlösning så länge.

Julsnören är bra till mycket...

Det ser ut som det varit det här hemma i alla fall, tre små huliganer springer runt och vänder till och den fjärde han tittar på. Novalie och Michelle spenderade nämligen natten här och det har varit fullt ös här sen dom slog upp sina blå, fast det bara är lunch än så länge så har dom hunnit med att ge mig en hjärtattack.

Släppte ut dom till sandlådan på framsidan och dom lekte länge och duktigt där utan att springa iväg, sen vände man bort huvudet i fem sekunder och alla tre var borta. Novalie och Bella hittade jag i sandlådan mellan denna gården och den under och Jadie hade tagit sig hela vägen ner till gården under vår, det blev ordentliga vansinnesutbrot när jag sa att vi inte skulle vara i sandlådan längre. Kan man inte lyssna får man leka på baksidan istället, baksidan med staket som dom inte får upp grinden på!

Nu blir det lite mat i magen sen har jag lovat dom att gå ut och gunga och ta med lite fruksallad, förhoppningsvis är humöret på topp efter det igen annars skickr jag nog med barnen hem med Michelle.