Dagen blev riktigt jobbig, psykiskt i alla fall
Praktiken gick jätte bra idag ända tills en sjuksköterska från avdelningen brevid kom in för att låna någon medicin. Det enda jag kunde se var hennes lilla kula på magen, så där liten och fin som den är precis i början. Jag fick rusa in på toaletten och tårarna sprutade åt alla möjliga håll och det gick inte sluta, efter att ha bosatt mig där inne ett tag gick jag ut till min handledare och förklarade läget för henne.
Hon hade full förståelse för att jag behövde gå ifrån en stund för jag kunde verkligen inte sluta gråta, jag känner mig så otroligt löjlig samtidigt som jag inte kan kontrollera det här. Hemma kan jag inte gråta längre, mina tårar har tagit slut. Det är så det känns i alla fall, jag får inte riktigt gråta klart över det här. Men på alla opassande tillfällen strömmar tårarna, som idag på praktiken och på bloggminglet.
Det blev en riktig skitdag det här, i morgon hoppas jag på en gravidfri dag på praktiken för jag orkar inte mer nu...
Massa styrkekramar fina du
Sv. ja precis.
Ja de enda paret (mig veterligen) killen & tjejen var våra grannar
Hur kommer det sig att det är så känsligt med gravida, jag menar du har ju faktiskt 3 barn själv, varav alla är väldigt små. Vad sörjer du mest barnet eller att du inte får en 12a också, alltså 2009,2010,2011 och 2012? Om du så gärna vill ha yttligare ett barn så är det väl bara att försöka igen, det kan ju inte vara så svårt för dig att bli gravid igen. Tycker du ska glädjas åt andra gravida ist. Jag hade haft mer förståelse om du inte hade barn sen innan eller hade försökt i flera år och sen fått missfall. Förlåt om du tar illa upp, jag försöker bara förstå.
Men vilken intelligent kommentar ovan! Ursäkta mig som säger detta men ett missfall är alltid ett missfall oavsett om man har barn sen förut innan. Och ett missfall är också en sorgeprocess. Det ÄR ett barn som inte fick leva vidare. Och även om man haft lätt att bli gravid en gång behöver det inte alls vara så en andra eller tredje gång! Neej, fy! Du behöver inte alls skämmas över att du inte har någon kontroll. Det är en sorg precis som alla andra. Gråt så mycket du behöver, det är mycket man behöver bearbeta. Så småningom kommer du må bättre och bättre och inte tänka på det så mycket. OCH glädjas mer åt andra också, men just nu är det som ett blödande sår. Jag brukar säga att man ska se tårarna som att dom håller det blödande såret rent så det inte blir infekterat. Kram
aj, alltså... jag har inga ord... men en stor KRAM till dej har jag=))
Klart du får en vanish... kan ta ett par dar;)
