Mamma till tre små troll

Jonny jobbar och jag jobbar så farmor Yvonne har trollungarna i helgen, det betyder att jag slipper vänta en timme på bussen varje morgon och istället kan spendera helgen med lite mamma mys. Det är därför jag inte spenderar så mycket tid här inne just nu, det enda jag gjort i helgen är jobbat, sovit, pluggat och myst med mor min. Nu är det bara en natt kvar på jobbet sen är jag lite ledig igen, eller jag inte ledig men ledig ifrån jobbet skolböckerna hinner jag verkligen inte ta en paus från nu. Uppgifter ska in och prov ska skrivas, fy fan va skönt när det här är över sen. Att plugga heltid samtidigt som allt annat ska rulla på som vanligt var nog inte min smartaste idé men å andra sidan blir jag klar fortare, det känns som jag håller på att drunkna just nu för jag hinner inte med mig själv men snart så då jäklar ska jag stanna upp och bara njuta!

I morse kom det tredje anfallet på ungefär tolv timmar, denna gången var det ett stort. Efter att ha tryckt i mig piller och härdat ut i en timme fick jag väcka Jonny och be honom ringa 112, det gick inte och även denna gången lipade jag som om jag vore tre år. Jag gråter inte! Inte över smärta, jag är ingen person som gör det men anfallen får mig verkligen till bristningsgränsen och jag kan inte göra något.

Efter att han pratat med larmoperatören i en kvart ungefär klingade anfallet av och jag bad om att få stanna hemma istället för att åka ambulans, jag ville bara ligga kvar i sängen. Men kvinnan han pratade med sa att vi ska ringa på direkten om det kommer ett till och att det här måste opereras för det går inte ha det så här och det är inte mänskligt, äntligen någon som förstår synd bara att inte hon kan skriva en remiss.

Pratade med vårdecentralen nyss om att jag vill ha en remiss till kirurgen men jag fick inga vettiga svar för min läkare som jag för den delen inte ens träffat för min första läkare slutade är ledig tills på måndag, jag vet att det kommer ta tid innan jag ens får komma på samtalet på ryhov om remissen skickas så jag vill att den skickas nu eftersom tabletterna bara hjälper två av tio gånger. Fan jag vill bara leva ett normalt liv utan att vara livrädd för att få ett anfall dagarna i ända.

♥

Plugga, träna, äta, jobba & sova. Det är väl ungefär vad jag gör just nu, men någonstans är det ju värt det även om det blir lite mindre blogg och barn tid. Ju mer jag pluggar desto snabbare blir jag klar, när jag blir klar har jag chans till fast jobb och då får man ju lite bättre tider och slipper bli inringd i sista sekunden.

Inte för att jag klagar, att bli inringd i sista sekunden är bättre än att inte bli inringd alls. Pengarna behövs nu, både inför semestern & bröllopet men även till bilen som gått sönder och soffan som faktiskt brakat ihop. Träning är också nödvändig, ju mer jag tränar desto mer orkar jag. Både på jobbet, hemma och tillsammans med barnen, och jag vet inte om ni förstår lyckan när man efter 3år med XL får på sig ett par jeans med lite stretch i som är stl M/L. Har inte haft jeans på hur många år som helst men idag köpte jag ett par nya som satt skit snyggt och i mindre storlek än vanligt.

Det känns som jag är nära mitt mål nu även om jag vet att det kommer bli kämpigt, men för varje dag jag äter frukost och skippar colan, för varje träningspass och promenad är jag ett steg närmre och det känns så otroligt bra!

Jag hatar min kropp just nu, den samarbetar inte alls med mig! Jag antar att det är för att jag stressat mycket på sista tiden men jag tycker att kroppen kunde samarbeta med mig ändå, stressar ju inte direkt mindre nu. Jadie "ryckte" för några veckor sen ut en av mina piercingar och sen dess har dom ploppat ut en efter en, helt utan att något utav barnen ens varit i närheten kanske jag ska tillägga.

Några dager efter att den första åkt började nästa vandra ut och jag kunde verkligen inte rädda den, några dagar efter det började nästa och så håller det på. Det lustiga är att det inte är flera på samma gång, utan alltid en åt gången. Sen igår är jag fyra piercingar fattigare och jag bara väntar på resten just nu, ser ju jätte lustigt ut när inte mönstret finns kvar längre även om ärren visserligen syns än så länge.

Min tanke var ju inte att det skulle ta hela dagen innan jag fick lite tid över för datorn, men vi har varit iväg på kalas idag och nu har vi besök här hemma. Bloggabstinensen var dock för stor för att jag ska kunna vänta en stund till så jag är otrevlig och tar några minuter vid datorn nu haha.

Börjar med att lägga upp före bilden igen så ni verkligen ser skillnaden

Efter, har ändrat ljusstyrkan på bilden för att det ska synas vart håret slutar och tröjan börjar (borde ju inte haft svart på mig på alla bildern men jag orkar inte byta om just nu)

Före

Efter

Resultatet får ni se i morgon, mohahahahahah

Ögonen går i kors på mig nu efter all stress idag och all frånvaro av sömn det senaste dygnet, men jag ska hålla mig vaken. Greys är viktiga greyer haha! Dagen blev inte alls som jag tänkt mig han knappt med hälften även att jag stressat runt, en väldigt positiv sak är dock att jag fick mitt paket och det var min kollektions väska från Mykidoo. Så efter greys ska jag hålla mig vaken en liten extra stund för att märka upp alla kläder med stl och pris och plugga lite lite sälj och lite lite människan socialt och kulturellt.

Mitt stoooora paket

Min stoooora kollektionsväska fullproppad med härligheter

Mer info om bokning osv kommer snart

Är det inte så att tänker man positivt så blir det positivt, försöker för allt jag är värd att tänka positivt men har lite svårt för det just nu. Satt uppe till fyra inatt med skoluppgifterna och mailade sen in dom, upptäcker strax efter det att uppgifterna jag gjort inte stämmer då det fanns nya uppdaterade uppgifter på skolans hemsida som gäller nu istället.

Kom äntligen i säng vid halv fem i morse men innan jag hunnit somna vaknar Harley och vägrar somna om, han bökade och stökade och var klarvaken fram till klockan var strax efter sex och efter det fick jag äntligen sova. Halv åtta ringde klockan och det var dags att gå upp igen, väcka flickorna och Harley och göra oss iordning. Jag hade möte på skolan halv nio och det är samma tid flickorna ska vara på dagis, så Jonny fick köra mig och Harley till skolan och sen lämna av flickorna. Hade planeringsmöte inför nästa termin och fick snällt be min lärare radera mina uppgifter som jag skickat in så jag kan rätta till dom, efter det blev det en tur till mitt paket utlämningsställe.

Har fortfarande inte fått nått medelande om att mitt paket kommit fram men enligt sändaren har det funnits på mitt utlämningsställe sedan den 18:e, men nej ingenting fanns där så jag fick ringa dhl och be om hjälp. Bemöts av en sur jävel som inte svarar på mina frågor och säger att jag fått fel nummer av sändaren, så nu får vi se om det rätta numret kommer och om dhl lämnat mitt paket på rätt ställe eller om jag ska ringa och skälla på dom.

Nu blir det storstäd och efter det pluggande med en kompis, klockan två är det dags att gå på "psykutvärdering" på bvc som jag så fint kallar det för att se att jag mår bra efter förlossningen (aningen sent kan jag tycka när jag jämför med när jag fick frågorna med flickorna). Sen blir det fika hos en annan kompis och efter det blir det att parkera arslet hemma och jag gissar på att jag däckar på soffan lagom till att greys börjar så jag missar det viktigaste på hela veckan *suckar högt för mig själv och önskar att åtminstone nått kunde bli rätt idag*

Precis tackat ja till att jobba dag, var en hel evighet sen jag gjorde det så det ska bli riktigt spännande att se hur det går. Delad tur på julafton blir det för min del nu och det skulle ordnas med brevidgång innan så jag "lär mig" dagens rutiner igen, kan ju behöva färska upp minnet lite. Det är ju i alla fall tre år sen jag jobbade dag sist nu, men jag funderar allvarligt på att gå över helt på dagen.

Jag mår ju egentligen bäst när jag jobbar natt men det går ju pussla ihop det bättre med Jonnys jobb och barnen om jag jobbar dag, sen har det hänt annat på jobbet som gör att jag funderar i dom här banorna med. Vi får se hur det blir, klurar vidare lite på det helt enkelt. I vilket fall som helst så ska det bli riktigt roligt att jobba igen.

Jadie gnuggade in sitt huvud på mitt bröst häromdagen och som vanligt när jag säger aj så är det ju jätte roligt och hon gnuggade lite till, sa till henne att sitta still då det gjorde ont men jag upptäckte även att hon fastnade med håret i min ena piercing. Men nej då som ett litet skott far ungen iväg och det bara sliter tag i piercingen, ont satan gjorde det men den satt kvar.

Dagen efter var den röd och öm men det hade jag nästan räknat med, igår var den varig och jag såg att den höll på att krypa ut helt plötsligt. Gav den en liten extra rengöringsboost, masserade in den och la om den. Försökte verkligen rädda den men i morse satt den inte fast längre, eller jo den satt fast men inte under huden utan i lite var istället.

Så jäkla surt eftersom jag skulle åka och byta alla smycken nästa vecka eftersom dom blivit missfärgade men nu måste jag ju vänta tills den läkt helt och göra om den istället, tänk om hon bara kunde lyssna ibland lilla fröken...

Jag är super förkyld just nu, sandpapper i halsen, en hel ocean försöker ta sig ut ur min näsa för att sedan torka värre än självaste sahara. Huvudet dunkar och jag hostar mer än vad jag andas, och jag måste erkänna att jag känner mig lite smått döende, ja som en man med en förkylning helt enkelt.

Somnade på soffan igår kväll för jag kände mig inte helt pigg då heller men sen höll Harley på hela natten, bökade, krånglade och bara vägrade vara nöjd. Magont på det och ja nio förstår hur natten såg ut, sov sen aldeles för länge för att ta igen mig och gick inte upp förrens tjugo över tolv vilket resulterade i att jag har otroligt ont i mina höfter för jag har legat för länge.

Ja jag kan ju fortsätta att mala på om hur dåligt jag mår eller så kan jag läsa igenom dom sista kommentarerna och lägga upp en vinnare snart, jag tror vi kör på det sistnämnda va?

Så här ynklig är jag i väntan på att Jonny ska komma hem med mjölk till mitt te.

Bästa telefonsamtalet på länge, jag känner att jag behöver komma ut ur lägenheten. Jobba lite, göra nått kul och få andas lite. Det bästa av allt är att jag nu får kombinera jobb med nöje, jag är nu säljare för Mykidoo!

Bor du i jönköpingstrakten så kan du nu boka ett Homeparty med mig som säljare, skriver mer om det här när min visningskollektion kommit hem. Är du osäker på om du bor lite för långt bort så kontakta mig, allt går att lösa!

Jag känner mig jävligt nöjd med mig själv idag!

För det första vill jag börja med att säga att jag har jätte kloka läsare, många av er sa gallstensanfall på direkten och visst var det så. Så i fortsättningen så skiter jag i vårdecentralen och frågar er på en gång haha, men nu har jag iaf fått lite tabletter så får vi se om det hjälper. Hoppas det iaf för jag har inte råd att gå till vårdcentralen för jämnan.

Har bokat tid för efterkontrollen nu med och fick veta en tråkig sak, min barnmorska ska börja jobba på ett annat ställe. Vart ska jag då gå när det är dags för nästa barn? Jag vill ju ha min barnmorska! Tråkigt men vi hann iaf boka in efterkontrollen på hennes sista dag på jobbet här, känns skönt att få samma en sista gång nu.

Fick ett nytt "anfall" inatt och jag är helt slut, det tog ungefär tre timmar innan det gick över och dom timmarna låg jag och bara tänkte snälla låt det bli måndag nu. Jag måste få nått för det här annars dör jag nog, jag är verkligen inte en person som gråter pga smärta men inatt gjorde jag det.

Idag känner jag mig bakfull, magsjuk och alla andra saker som suger musten ur en totalt. Nu måste jag klä på skruttungarna för idag ska vi iväg på äventyr, checkar in senare igen och svarar på alla kommentarer.

Människan jag pratade med på vårdcentralen igår tippade på någon av dom alternativen iaf, tyvärr fanns det ingen tid innan måndag men jag överlever nog tills dess. Skulle smärtan inte släppa efter några timmar om det kommer fler "anfall" innan dess får jag åka in och få smärtlindring helt enkelt, akuten på kvällen men kommer det på dagen kunde jag ringa vc igen sa hon så får dom försöka peta in mig så jag får hjälp.

Men jag säger som pappa alltid sagt, man är la viking eller...

Det är ju så fantastiskt roligt att träffa andra bloggare man följer, på mässan träffade jag Sandra för första gången och det är något jag gärna gör om igen. Och som dom bloggare vi är var vi bara tvugna att ta bilder haha, Jonny fick knäppa bilder åt både mig och Annika men han lyckades hålla reda på allt haha.

Jag & Harley, Annika med Jonathan & Rasmus, Sandra & Molly

Har sovit jätte dåligt inatt igen bara för jag får så ont, börjar undra om det verkligen är gallsten. Tycker det är lite lustigt att det kommer på kvällarna eller nätterna hela tiden, nått är det iaf som gör ont och håller mig vaken. Sen att jag har mensvärk på det är ju inte bättre heller, kan inte påstå att jag saknat den speciellt mycket men nu är den här igen.

I morgon måste jag ringa vårdcentralen så jag får reda på vad det är, hade tänkt ringa för fleradagar sen men av någon konstig anledning blir det inte av. Jag har lite svårt för att ringa när jag inte har ont och än så länge har jag ju inte haft ont någon morgon, sen blir jag arg på mig själv när jag ligger sömnlös och kvider istället.

Idag gick jag inte upp förrens kvart över tolv, underbara Jonny tog barnen för jag skulle få sova lite till. Men jag är nog inte riktigt vaken än, det är väl bara att ladda kaffebryggaren nu när jag kan dricka mitt älskade kaffe igen och hoppas på det bästa.

Stod i duschen innan och när jag nästan var helt klar fick jag så otroligt ont nedanför bröstet, vet inte riktigt hur jag ska beskriva var det gjorde ont. Mellan bröstet och solarplexus är nog lättast att säga, i vilket fall gjorde det så ont så jag var tvungen att lägga mig ner på badrumsgolvet och det var nästan helt omöjligt att ta sig upp. Det gjorde till och med ont att andas och jag började må illa så jag var helt säker på att jag skulle kräkas.

Efter mycket om och med tog jag mig upp från golvet och slängde på mig badrocken och släpade mig in i sovrummet där jag slängde mig på sängen, där inne blev jag inte långvarig då illamåendet bara blev värre och det gjorde nu så ont så jag hade svårt att andas till och från.

Eftersom jag kände att jag absolut inte ville kräkas i Harleys vagga eller rakt ner på golvet tvingade jag mig upp igen, in på toaletten där jag ännu en gång var tvungen att lägga mig ner på golvet för jag klarade helt enkelt inte av att stå när det gjorde så ont. Efter en stund klarade jag av att ta med mig skurhinken och släpa mig in till sängen igen, kände mig som en idiot eftersom hela Jonnys familj var här på besök och jag inte ens sa hej. Allt jag kunde tänka på var att ta mig till sängen, när jag inte kom upp från golvet var det enda jag kunde tänka att jag inte kunde ropa på Jonny för han skulle få panik (vilket förtroende jag har för min älskling inser jag nu men jag ville inte skrämma upp honom eftersom jag inte själv visste vad som hände).

Efter en stund undrar ju Jonny givetvis varför jag inte kommer ut och fikar påklädd och klar, det var det jag hade räknat med för jag fixade inte att ropa på honom. Bad honom hämta alvedon när han frågade hur det var och sen ville jag va ifred, minsta lilla rörelse gjorde så förbannat ont så jag kunde inte ens resa mig och ta alvedonen först. Fick vänta en bra stund innan smärtan började sakta försvinna, då skyndade jag mig att ta min alvedon och precis som jag trodde började det om på max smärta igen efter att jag rört mig.

Efter ett tag då jag försökt med både profylax andning och att krypa ihop i foster ställning försvann smärtan sakta men säkert, men när jag istället skulle gå upp var jag så skakig i kroppen att benen inte ville bära mig. Lika bra att sova en stund bestämde jag mig för då och vaknade för en timme sen igen, i skrivande stund då? Ingen smärta, inget illamående men lite lätt skakig i armarna och händerna.

Usch fy va läskigt det var och jag har ingen aning om varför det blev så eller vad det var, hoppas iaf det aldrig kommer igen. Ska försöka sova igen nu och bara vila, krypa ner mellan mina älsklingsgrabbar och ta det lungt.