Vi försöker väl igen då...

Det jag inte förstår är varför jag över huvudtaget måste förklara mig? Varför måste du tvunget veta varför just jag sörjer mitt ofödda barn? Människor sörjer olika saker av olika anledningar och olika mycket men att behöva förklara det? En av dom tuffaste dagarna i mitt liv var när min älskade Sandy fick somna in, det var en hund och det tog mig hårdare än när min farmor somnade in. Av den enkla anledningen att jag inte kände att jag hade en farmor förrens dom tre sista åren i hennes liv, jag har i efterhand förstått varför det var så men det är inget vi behöver gå in på nu.

Jag gråter inte varje gång jag ser en gravid kvinna, långt ifrån men det tar fortfarande hårt och tyvärr kommer tårarna på de dummaste tidpunkterna. Jag fick inte gråta klart hemma, jag bröt ihop totalt för inte så länge sedan och spenderade dagar med att sova och gråta, Jonny tvingade mig att gå upp och äta för annars hade jag inte ens gjort det. Därför har jag inte fått gråta klart nu, jag kan inte gråta hemma för jag kan inte utsätta barnen för det igen. Dom behöver en mamma som fungerar, jag går på autopilot stora delar av dagarna nu men jag fungerar och det betyder allt för dom och även för mig. Dom ska inte behöva se sin mamma ledsen hela tiden, därför kommer tårarna när dom inte borde.

Men som sagt varför ska jag ens behöva förklara mig? Vill du se så jag har en giltig anledning att vara ledsen eller vad är det frågan om, sen undrar jag hur mitt missfall har med dina känslor att göra?Hoppas du får en bra dag nu... ehm just det jag vet inte ens vem du är. Du är bara en anonym i mängden av dom som inte har något vettigt att tillföra en diskussion, en av dom som trycker ner andra för att må lite bättre över sina egna val här i livet...

Sara, jag tror inte att såna här människor någonsin blir nöjda, så det är ingen idé att argumentera med dem. Tror att de bara vill bråka för sakens skull. Du har all rätt i världen att gråta. Skratt och gråt är känslor som är för stora för att få plats i kroppen och måste komma ut. Därför helar tårarna Jag tror verkligen att du kan ta dig igenom detta.

Tack Jane :)

Vad mina känslor har med ditt missfall att göra, jag försöker dela med mig av mina känslor så att du kanske kan tänka in på den banan också lite, jag kanske försöker få dig att tänka annorlunda, att inte känna rädsla för att inte kunna bli gravid utan ist bli peppad och känna ja fan vi provar igen! Jag försöker inte trycka ner dig på något sätt, det är inte min mening, jag är absolut inte så som person. Då försöker jag mer att få dig att prata, dela med dig. Och framför allt, ändra uppfattning för ditt psyke och måendes bästa. Nu menar inte jag att du ska börja se det som en spermie som ramla ut eftersom det är så känslokallt, men att du ist för att vara rädd ska bli peppad för ett nytt försök.



Det kanske kan verkar nedtryckade att jag skriver att din sorg är ett hån, och då var det liksom meningen att du skulle ta in det och ist för att känna sån sorg tänka på dom barnlösa och där med känna glädje ist för att du har 3 fina barn, och känna tacksamhet för att du har den underbara förmågan att bli gravid.

Vilket jävla pucko!!! Som om du inte har rätt till dina egna känslor. Ska andra bestämma vad man får vara ledsen över?!! Väldigt oempatiska kommentarer :(

Lägg inte ner energi till en sån person. Inte lätt jag vet. men försök. Ignorera.

Massa styrkekramar