Dagen efter operationen var en av dom värsta jag varit med om, jag hade så ont att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och så lite feber på det. Efter att ha blivit fullproppad med smärtstillande tyckte sköterskan att jag skulle säga till redan innan det blev så illa så vi kunde stoppa det från början, läkaren tyckte att vi skulle fortsätta med smärtlindring och hålla koll på tempen.

När jag sedan ringer för det börjar göra lite för ont igen kommer en undersköterska in och säger att hon ska prata med sjuksköterskan, 40 minuter senare har jag inte fått någon smärtlindring och det gör riktigt ont. En ny läkare kommer in och säger att jag inte får mer nu, morfin är inte bra för kroppen. Nej men den här smärtan är inte heller bra tyckte jag då och när jag blivit så förbannad över läkarens spydiga attityd och ordval kollade jag helt enkelt in i väggen istället för på henne och då tyckte hon att behöver jag verkligen smärtlindring så får jag väl det då.

Jag sa precis som det var att jag bad om det för 40 minuter sedan för att hinna stoppa det innan det blev som värst men jag har inte fått något, "nej men vi har akut sjuka här så dom har inte glömt bort dig haha". Ja vi säger väl så va, här lallar personalen runt med saftglas till andra patienter, hjälpter dom till toaletten (som för den delen var full med både kiss och bajs över hela golvet, handtagen och ringen från att jag kom tills jag åkte, vet ni vad städa är?!?) och går i så lugn takt att det knappt var märkbart.

Strax efter detta kom Jonny och jag bad honom rulla ut mig en stund för jag orkade inte vara kvar där inne, läkaren tyckte ju att jag skulle röra på mig så det blev bättre och djupandas. Djupandningen gick åt helvete det gjorde för ont helt enkelt och min lilla tur ut gjorde smärtan värre med fast den skulle blivit bättre, tillbaka in igen och la mig i sängen och bad om smärtstillande. Undersköterskan som kommer in säger lite tyket "men jag har hört att du fått väldigt mycket smärtstillande" precis som om jag bad om det för att det var roligt men visst skulle hon prata med sköterskan.

På vägen ut hinner hon med att fråga min rumskamrat om vädret, duka av hennes bestick och fråga om hon vill ha något. Känns ju kanon när man ligger och lipar och vrider sig av smärtor. Inte mindre än fyra gånger ser Jonny henne gå förbi utanför med saft åt andra patienter i väldigt lugn takt innan jag bad honom larma igen, denna gången kommer en sjuksköterska in som inte är pigg på att ge mig smärtlindring men jag får ändå en halv morfintablett. 30 minuter senare när den inte hjälpt får Jonny larma igen, nu kommer min räddande ängel in.

Hon frågar om jag vill ha lite lugnande och jag säger blankt nej, jag vill ha bort smärtan jag behöver inget lugnande (och tänkte i mitt huvud att hon tyckte jag behövde det för jag var som psykpatienterna på tv haha). Men hon trodde att smärtan inte gick över för jag spände mig så men det går ju inte så lätt att slappna av när man har ont hela tiden, paniken över att inte kunna andas gör ju inte saken bättre heller så tillslut sa jag bara "ge mig vad ni vill bara det går över!". Jag fick mitt lugnande och mycket riktigt efter 20-30 minuter hade det släppt och det var precis som hon sa. Smärtan höll i sig trots morfinet för jag var på helspänn när det gjorde ont.

Det hade varit rätt lätt att förhindra det här om jag bara hade fått mitt smärtstillande i tid eller om någon annan föreslagit lugnande lite tidigare men istället ska man behandlas som en morfinmissbrukare i några timmar, jag hade ju lika ont på morgonen just för att jag fick smärtlindringen för sent och den sköterskan tyckte det var bättre att stoppa det från början. Men nej då, vid skiftbytet var saften viktigare. Jag är jätte tacksam över att den sista undersköterskan föreslog lugnande och tur var väl det med för annars hade jag stegat ut och lappat till den första som inte gjorde ett skit!

Sen dess har jag klarat mig hyffsat på alvedon regelbundet och diklofenak vid behov, det är klart det gör ont och hugger till lite då och då men det är inte den där hemska smärtan så jag tror jag dör.