Sov gott lilla farmor
Farmor har somnat in nu och det var stilla och lungt, jag satt och höll henne i handen när det hände. Det är lite jobbigt nu och jag hoppas ni har förståelse för att jag inte kommer uppdatera mer idag, det känns bara så orättvist att jag inte får behålla min farmor längre samtidigt som det är skönt att hon slipper ha ont nu.
Jag har inte haft min farmor så länge, det känns inte som det iaf. Det är inget att sopa under mattan med att jag inte tyckte om min farmor när jag var liten, hon vara bara en tjurig liten tant som jag kallade farmor. Det är nu dom senaste åren som hon varit min farmor på riktigt, det är dom senaste åren som vi haft roligt ihop. Det är dom senaste åren som hon skrattat, skojjat och faktiskt varit en farmor. Jag önskar jag hade fått behålla henne ett tag till, det är själviskt av mig att tänka så det vet jag men jag kan inte låta bli.
Igår kände jag ingenting och undrade var det var för fel på mig, men idag kom alla känslor på samma gång. Det är orättvist att jag inte får behålla min farmor. Men jag kommer alltid minnas min farmor som den riktiga lilla krutgumman hon var, hon var en bestämd liten dam. Det var minsan ingen som kunde sätta sig på den lilla tanten inte, hon sa precis vad hon tyckte och tänkte. Hon bakade förbaskat goda bullar med sylt i, jag är så tacksam över att barnen har gosedjur och kläder som hon sytt. För även om dom inte kommer ihåg henne så har dom alltid sakerna hon gjorde.
♥Sov så gott min lilla krutgumma♥
jag förlorade min mormor under höstlovet,
det känns tommare än någonsin. jag var bombsäker
på att hon skulle finnas där på min student om två år, men nu får jag ha henne och morfar, farmor&farfar i hjärtat istället.
Det känns jätte tugnt, men det är alltid
bättre såhär än att de ska plågas.
Ha det bra, <3
Beklagar sorgen... :( Vet inte vad jag ska säga/skriva, jag har ännu inte mist nån av mina mor- och farföräldrar, men min morfar har varit sjuk till och från i över tio år, och han är ju ingen ungdom längre heller, så tiden kan ju rinna ut för honom när som... Kan bara föreställa mej den otroliga sorg det är, sänder en tanke och en stor kram till dej och dina närmaste i denna stund...
Va fint att du var där och hann säga hejdå.. Önskar att jag kunde gjort det med.. Jag förstod aldrig hur allvarligt det var.. :( vi ses väl snart då.. Ha det bra så länge..
KRAM!
åhh, beklagar sorgen...!
beklagar sorgen. min pappa gick bort för 2 veckor sedan (50 år gammal) och kan säga att även om du inget känner just då så är det fullt normalt när något sådant här händer så pendlar man mellan alla möjliga kännslor hat,glädje då man tänker på fina minnen,sorg,tårar,ilska,tomhet ja allt e en snurrig karusell o så kommer det tyvär pendla ett tag. och det e som sackt efter begravningen man värkligen förstår=( satt på sjukhuset o kramade min pappa o höll han i handen men just bland dom sista andetagen ville /orkade ja inte vara kvar där inne mer. så starkt av dej att sitta hela vägen o hålla din farmor i handen jättefint=)
