När Dante var 6 dagar gammal var vi tillbaka på bb-hemvård för andra gången för att kontrollera hans bilirubin värden, de låg högt när vi var där första gången men ändå under solgränsen. Det tar ca 2 timmar innan svaren kommer så vi åkte hem i godan ro, allt flöt på så himla bra här hemma. För första gången har amningen fungerat och jag gick runt som på rosa moln, jag har sörjt så mycket att det inte fungerade med dom andra trollungarna så det var verkligen ren lycka nu när det fungerade och jag kunde inte alls tänka mig att proverna var dåliga.

Efter två timmar ringer barnmorskan och säger att vi måste in till neonatalen omgående för solning, bilirubinvärdet hade skjutit i höjden och låg nu långt över gränsen istället. Ingen av dom andra trollungarna har haft gulsot eller legat på neonatalen så det blev en ny upplevelse för mig med, ny men jobbig.

Dante mådde dock bra och alla påpekade att han var ovanligt pigg för att ha så höga värden, tyvärr skulle han inte fortsätta vara det. När han solat ett tag märkte jag att han inte var samma Dante när det var dags för amning, han orkade inte. Jag pumpade istället men han orkade inte då heller, läkaren tog beslutet att sätta sond på honom och då låste sig allt för mig.

Min älskade lilla loppa som bara låg där och inte vaknade för mat, som inte orkade tutta på mamma när det var dags och som bara fick vara en begränsad tid i min famn under matning. Det var riktigt jobbigt att se, och än mer jobbigt att inte få ha honom i min famn hela tiden. Han har ju spenderat varenda vaken stund hängandes i bröstet på mig och i princip varenda ovaken stund med, den lilla herren har till och sovit i vår säng, nära, aldrig ifrån mamma.

Mjölken som tidigare fanns i överflöd slutade komma och nu fanns knappt en halv måltid till mitt lilla hjärta, att på det behöva väga innan och efter amning gjorde mig ännu mer stressad och amningen blev än mer lidande.

Dagen efter var värdena bra och vi skulle då få åka hem med sonden, som tur var blev han lite piggare så han tog calma flaska och vi fick ta bort sonden. I måndags tog vi nya prover som hade gått upp men som låg långt under gränsen till min glädje så vi slapp bli inlagda igen, i morgon är det dags för prover igen. Stackars Dante har blivit stucken fler gånger än jag orkat räkna med alla prover men jag hoppas på att värdet ligger bra i morgon och att vi kanske slipper fler prover.

Vi kämpar som tokar både Dante och jag med amningen, han har inte kommit tillbaka till att amma ordentligt och mjölken räcker fortfarande inte, men vi tänker inte ge upp! Vi ammar och pumpar och ammar och pumpar, det är väl det vi gör om dagarna just nu. Jag hoppas han ska hitta orken att amma ett helt mål och att min kropp får igång en tillräcklig mjölkproduktion igen, jag vet att mängden man får ut via pump inte alls speglar den mängd man får ut vid amning. Men än orkar han inte fullt ut och blir inte mätt på mig så vi får fortsätta kämpa, jag väntar på amningste nu och ska testa tillmatningsset så han iaf får hela måltiden vid mitt bröst och på så sätt kanske lyckas stimulera mjölkproduktionen att dra igång ordentligt igen.

Det är lite små kaos och lite kämpigt som ni förstår men vi kämpar och alla storasyskonen har välkomnat sin nya lillebror med så mycket kärlek, Bella har dock talat om att när hon blir lite större vill hon gärna ha en till lillasyster med. Vi får se hur det blir med den saken, jag vill gärna ha fler barn men inte nu. Om fem år är det inte helt omöjligt men det får vi ta då, nu vill jag bara njuta av dom underbara trollungarna jag har blivit välsignad med.