Kommer in till akuten och får absolut ingen hjälp, ligger och lipar och skakar på en bår i väntrummet och alla andra som satt där tittade självklart på mig. Löjlig som jag är tycker jag det är jätte pinsamt att gråta framför människor så jag skämdes som fan, efter 30-40 minuter när anfallet börjat lägga sig och det börjar kännas okej igen får jag komma in och träffa två sjuksköterskor. Dom kollar puls, syresättning, temp (i örat), blodtryck och tar två blodprover. Sen är det ut i väntrummet igen, efter ytterligare 20-30 minuter blir jag inkallad och ska få ett litet undersökningsrum.

Först ska det dock lämnas kisseprov och tempen ska tas igen, denna gången med rump termometer. Det minsta dom kan göra när man inte ens får någon hjälp är väl att ge en lite vaselin till tempen men nej inte ens det får man! In i undersökningsrummet och där sitter man i fem timmar, FEM TIMMAR! utan att någon ens kommer in och pratar med en. Ett litet undersökningsrum med så mycket som fem tidningar om inredning, där mobilen måste vara av och allt som finns att titta på är en vit vägg.

Efter fem timmar kommer doktorn in, gör precis samma undersökning som de gjorde på vårdcentralen och säger: Ja det låter och verkar ju onekeligen som gallsten (sa jag inte det när jag kom kanske, eller nej det gjorde jag inte för jag hade så ont så jag inte kunde prata men Jonny gjorde det). Dina prover var i alla fall helt normala (No shit Sherlock ni väntade ju tills anfallet var över innan ni tog dom!)

Bra att du ska göra en ultraljudsundersökning men eftersom du inte har ont nu får du åka hem igen, du ska få ett stolpiller med dig hem och jag skickar ett e-recept så du kan hämta ut fler i morgon. Jaha men vad händer om jag får ett anfall när jag är själv hemma med barnen? Ja, jo, men alltså stolpillerna är mycket bättre än tabletterna för när du tar tabletterna när du har ett stort anfall så ligger dom bara och bubblar i magen för allt stannar upp.

Ja men jag tar ju tabletterna innan jag får som mest ont för att slippa få så ont men det fungerar ju inte! Ja, jo, men stolpiller är mycket bättre. Jaha det var det liksom där har man legat hungrig och törstig i flera timmar men inte fått äta och jag trodde i alla fall att jag skulle få göra en ultraljudsundersökning men inte ens det gjorde de jag ska vänta in tiden jag fick på remiss, en remiss jag fick kämpa för som en idiot. Går anfallen inte över PÅ NÅGRA TIMMAR eller om jag får feber så får jag åka in igen, några timmar liksom undrar om doktor jäveln haft gallsten!?! Och ja jag vet att jag måste in om jag får feber för då är det helt plösligt farligt men man kan ju inte göra något innan för att förhindra att det ens blir det.

Känner jag sen efter ultraljudet att jag vill opereras så får jag kontakta vårdcentralen som skickar en remiss till ryhov, där blir det först samtal för att disskutera för och nackdelar och se om de ens kommer göra om operation för det är ju inte ens säkert att det är nödvändigt. Får jag då ett ok till operation så är det väntetid på den med, förbannat trött på det här just nu för jag vill ha bort skiten.

Men visst vi gör det på deras sätt då, nästan gång tänker jag inte åka bil in. Nästa gång får Jonny ringa ambulans och skrika bröstsmärtor! Undrar om man får någon hjälp då, kan inte annat än hoppas lite på att få ett anfall till redan inatt så kan läkaren som skickade hem mig få dåligt samvete (fast jag vet inte, jag börjar undra om läkare har något samvete alls). Usch jag önskar inte ens min värsta fiende den här smärtan, men själv ska jag tydligen ha den tills jag dör verkar det som!