Åkte förbi Putte och Johanna häromdagen för vi behövde lite uppmuntring allihop, jag för att min bebis aldrig vill komma och dom för att en av deras små änglar var tvungen till att avlivas. Vi pratade en stund och bara va, sådär som man kan med bara speciella människor. Man vet att man finns där för varandra även om man bara sitter och pratar massa strunt för stunden, älskar när man inte behöver tvinga fram massa saker att prata om. Det räcker med att bara sitta och göra ingenting.

Sen stal jag en bebis en stund och bara mös, den lille sötnosen försökte för allt han var värd att tutta på mig och visst finns det mjölk men den är nog bättre att spara till pyret och vovven mår nog bäst av sin mammas mjölk kan jag tänka mig. Behöver jag ens säga att jag tänkte stoppa ner sötnosen i fickan och smita hem både en och två gånger? Nej jag tror inte det va, får se om jag stjäler med mig en nästa gång.