Jag tror inte ni förstår hur lycklig jag är
Överallt hör man tjat om att vänja av barnen vid napp, själv är jag super lycklig för att Jadie för första gången i sitt liv tog nappen för en vecka sen. Den har aldrig intresserat henne annars, hon har haft ett enormt sugbehov men napparna dög helt enkelt inte.
I en hel vecka nu har hon somnat med napp istället för vällingen och jag är så stolt över min lilla skrutta, visst är det lite sura miner ibland men hon somnar oftast efter max tio minuter.
Jag förstår din lycka totalt, Hayley har enormt sugbehov men det enda som duger är bröstet. Hon vill inte ha flska eller napp eller något annat. Bestämda damen vet vad hon vill..
Grattis! Eller vad man nu säger :) Skönt för er i alla fall!
Tänkte även passa på att tipsa att jag har startat en ny kategori med tips för ett lättare liv i min blogg, i och med att jag är med i din "hälsoresa" eller vad man ska säga. Jag följer ju inte dina menyer eller så utan kör väl mer mitt eget race. Men det kanske kan vara till glädje för andra som är med också tänkte jag!
http://tvabarnsmorsan.blogspot.com/2011/02/tips-for-en-lattare-vardag_10.html
Åh så skönt, jag tyckte också att det var fantastiskt när hon tog napp!
jag förstår precis!!min ofelia bara vägrar;( nästa unge har inget val-jag tänker sätta två gummiband bakom varje öra så det inte går och spotta ut den haha;) nä skämt o sido,grattis!!
Hihi, Elliot har ju också vägrat napp sen födseln. Men häromveckan hittade han en gammal napp och började direkt undersöka den nyfiket, haha!
Dock är jag ganska glad att han inte är van vid någon napp, han håller ju sig liksom nöjd och glad ändå :)
kommer du på nått så let me know;))
Här är det tvärtom, vi försöker avvänja Devin vid napp i stället.