För ungefär en halvtimme sen:
Jag satt vid datorn, Jonny vid tv:n och Jadie låg mitt emellan oss i vaggan när vi helt plötsligt hör att hon får värsta host attacken och bara gurglar utan att få någon luft. Jag tror mitt hjärta stannade en stund när jag hörde det, både jag och Jonny flög upp och sprang fram till vaggan och jag rent av slet upp henne vände henne med ansiktet neråt och klappade henne i ryggen. Då kom det upp massa segt slem men sen fortsatte hon hosta oavbrutet i tio minuter utan att få upp något mer slem men hon andas iaf. Usch fy fan säger jag bara vilken jäkla panik att höra att hon inte får luft. Pratade med barnakuten tidigare ikväll eftersom Jadie bara blivit sämre under dagen men dom sa att det är okej så länge hon inte får feber slutar äta eller kissa, sen ska vi ju givetvis komma in om hon får för svårt att andas men annars är det bara att kämpa på här hemma. Inatt får Jadie sova mellan mig och Jonny men jag tror ju inte det blir mycket sömn för oss/mig, är aldeles för orolig för att hon ska få massa slem i halsen igen. Är det inte bättre i morgon så åker jag in med henne (eller om det skulle bli ännu sämre inatt så åker jag in då), för värre än så här får det inte bli. Usch det bara gurglar och kommer massa bubblor ur munnen på henne när hon hostar nu men det sega slemmet vill bara inte komma upp, stackars ♥pluttan♥ tycker så synd om henne och jag känner mig så hjälplös själv när jag inget kan göra.