Min förlossningsberättelse börjar ju några dagar innan själva förlossningen.

Tisdagen den 16 februari: fick jag åka in till förlossningen för jag hade sån hemsk huvudvärk och eftersom jag haft högt blodtryck nu ville dom kolla så det inte var havandeskapsförgiftning. Väl där inne sa dom att huvudvärken berodde på att allt vatten i min kropp gjorde att det tryckte mot hjärnan och ända sättet att få bort det var att förlossningen startade. Jag skulle ringa tillbaka om det blev värre eller om jag inte stod ut så skulle vi
prata om en igångsättning.

Onsdagen den 17 februari: ringde jag förlossningen igen på kvällen för jag kände att jag inte orkade med huvudvärken längre, den var verkligen grotesk och tog all energi ifrån mig och inte kunde jag sova på nätterna heller. Sköterskan jag pratade med då sa att jag var tvungen att prata med min bm först om en igångsättning
och att jag skulle ringa henne dagen därpå.

Torsdagen den 18 februari: ringde jag marie min bm och berättade vad dom hade sagt på förlossningen
och hon ordnade då en tid till mig på fredagen.

Fredagen den 19 februari: kollade vi alla mina värden hos marie min barnmorska och mitt blodtryck hade fortsatt att stiga, jag frågade då om hon inte kunde göra en hinnsvepning på mig så jag slapp en igångsättning.
Hon tyckte det verkade som en bra idé och frågade läkarn om det var okej. Det var det så jag fick min hinnsvepning och hade starka sammandragingar hela dagen, men värre än så blev det inte så vid två tiden på natten kunde jag äntligen somna väldigt besviken.

Lördagen den 20 februari: vaknade jag vid 05:30 och skulle gå upp på en kisspaus sen tänkte jag fortsätta sova. När jag försökte vända mig ur soffan trodde jag att jag kissade ner mig. underbart att vara gravid tänkte jag och försökte vända mig igen och det kom ännu mer ''kiss''. Men va fasen då tänkte jag att man inte ens kan hålla tätt när man försöker vända sig, gjorde då ett sista och lyckat försök att vända mig åt rätt håll i soffan så jag kunde komma upp och då kom det lika mycket till, tänkte då för mig själv att det är helt omöjligt att det kan va så mycket kiss eftersom jag var uppe bara någon timme tidigare på toa. först då tändes ett ljus och jag fattade att vattnet hade gått. In snabbt som fasen med mina dyngsura byxor på toaletten med vattnet fortfarande rinnande mellan bena. Splosh sa det när jag drog ner dom och det var översvämning på toalett golvet. Ropade på Jonny ett par gånger och sedan svarade han suckande ja? Mitt vatten har gått ropar jag och Jonny svarar helt klarvaken vad gör vi nu då? Svarar då att du kan ju börja med att ge mig ett par torra trosor och byxor sen ska jag ringa Michelle. Ringde och väckte Michelle och berättade om vattnet så bestämde vi att hon skulle komma hit på en gång eftersom det kunde sätta igång rätt fort för jag hade redan börjat få lite molvärk. Ringde sen mamma och sa att hon inte behövde komma hit på dagen och sedan pappa och sa att jag inte kunde va husvakt. Sen ringde jag äntligen förlossningen och dom sa att jag skulle komma in på kontroll.

När vi sedan kom in hade jag regelbundna värkar var sjätte minut men dom var väldigt mesiga så jag ville åka hem igen. Sköterskan där inne trodde det skulle ta fart under dagen men jag fick ändå en ny tid klockan nio morgonen efter i fall det skulle stanna av bara för att kontrollera så det inte blev någon infektion eftersom vattnet gått. Åkte hem igen och hade värkar under hela dagen men ena stunden var dom super starka och gjorde jätte ont men oregelbundna och i nästa stund var dom regelbundna på tre till fyra minuter men mycket svagare så det var ingen idé att åka in.  Så höll det på hela dagen och jag blev bara mer och mer besviken på att inget hände men att det ändå skulle göra så himla ont emellanåt. Vid tolv på natten kom Michelle på att det kunde vara en bra idé att skotta fram bilen och lite så om det skulle sätta igång på natten så gick vi ut och gjorde det sen tog vi ett parti fia innan vi vid ett tiden gick och la oss. Vaknade en gång i timmen av en super stark värk ända till klockan 5 på morgonen och efter den en gång i halvtimmen men lyckades somna om emellan dom hela tiden.

Söndagen den 21 februari: När klockan sedan ringde vid halv åtta och det var dags att gå upp trodde jag att jag skulle börja gråta eftersom det inte kommit igång. Började göra oss iordning och runt kvart över åtta kände jag hur värkarna började tillta i styrka men vågade ändå inte hoppas när vi sedan satt i bilen på väg till förlossningen för kontrollen kände jag att värkarna var starka och regelbundna så det berättade jag när jag kom in till förlossningen. Sköterskan Maria Mosskull skulle ta ett ctg och för att se så allt var bra men det gick inget vidare för Det for runt som fasen i magen och hon kunde inte förstå hur eftersom bebis var fixerad.
Men eftersom jag hade så pass regelbundna värkar bestämde hon sig för att undersöka mig och sätta elektrod på bebis huvud för jag kände att det inte var någon idé att åka hem igen. När hon gjorde undersökningen blev hon lika förvånad som jag för då var jag sju cm öppen, trodde aldrig det eftersom jag bara var öppen två cm när jag blev inskriven med Arabelle men sen gick ju allt fort. Hon satte iaf en elektrod på huvudet och allt var prima ballerina, bebis hade det nästan lite för bra för att snart vara på väg ut sa hon :) Maria frågade mig om jag hade jätte ont eller bara ont, jätte ont svara jag då. Jaha för det visar du inte säger Maria. Då skrattar Jonny lite och säger men det visar hon aldrig så vill du veta om hon har ont är det ingen idé att titta på henne.
Byte sedan om till sjukhuskläder och blev strax liggandes i sängen för då orkade jag inte gå med värkarna längre. Bad om lustgasen för jag ville testa men berättade att jag inte ville ha för mycket eftersom jag hade så mycket blackouts på Arabelles förlossning, så vi började med en väldigt låg dos men jag bad snabbt Maria att sänka ännu mer för jag blev väldigt yr ändå. Så hon sänkte och frågade om det verkligen hjälpte för nu fick jag nästan ingenting men det räckte gott och väl tyckte jag. Efter ett tag bad jag henne dock att höja pytte lite men inte för mycket och sedan satte hon antibiotika dropp på mig för det ska man ha fyra timmar innan förlossningen om man har haft vattenavgång mer än 18 timmar innan. På första handen sprack det så hon fick testa på andra och då lyckades det. Vid den här tiden kunde jag fortfarande skratta och skojja lite mellan värkarna och frågade Jonny om han inte skulle ha lite lustgas för han såg väldigt blek ut. Underbara Jonny hjälpte mig sedan med lustgasen eftersom det spände så i händerna när jag hade nålar i bägge två.

Fick sedan akupunktur på magen som hjälpte jätte bra på ena sidan men andra sidan han det inte hjälpa på för nålarna hann bara sitta i någon minut. Maria gick ut en stund för att lämna oss ifred men jag bad ganska snabbt Michelle att ringa efter henne för nu kände jag att det inte gick att hålla emot så länge till och jag ville krysta.
klockan 10:47 började mina krystvärkar och Maria förklarade lungt precis hur jag skulle göra för hon skulle hålla emot huvudet ena värken för att jag inte skulle spricka så mycket.  Sedan var det bara tt krysta, tre krystvärkar senare klockan 10:52 Föddes Jadie. Underbara Michelle fångade allt på film. Det tog en stund innan jag fick upp henne på magen men Michelle skvallrade om att det var en flicka, Jadie hade nämligen navelsträngen runt både benet och halsen så dom var tvugna att få loss henne från det. Hennes navelsträng var dubbelt så lång som dom brukar vara så  det förklarade att hon kunde snurra runt fast hon var fixerad. Efter en kvart eller så ville jag gå upp och kissa och både Maria och undersköterskan tittade på mig och frågade om jag var säker, ja svarade jag det är väl bara dumt att ligga kvar här när jag är pigg. Så då gick jag upp och det gick att kissa på direkten sedan gick jag ut och ringde mamma, denna gången slapp jag skäll för att jag var uppe och sprang för tidigt för mamma vet ju att hon inte kunde göra nått åt det ändå.

När jag kom in igen såg en sköterska mig och sa herre gud är du redan uppe och springer du är inte dålig du.
När jag kom in på rummet vägde vi och mätte Jadie 3360g lätt och 49 cm kort var hon min lilla guldklimp.
Frågade hur länge vi behövde stanna och då sa dom att eftersom jag inte han att få antibiotika tillräckligt länge var vi tvungna till att stanna två dygn för att kolla Jadies andning för det var risk för lunginflammation. Jag hade jätte gärna åkt hem samma dag men det är klart man stannar när det gäller Jadies hälsa. Förlossningen var helt underbar och jag vill tacka Maria för att hon gjorde det till en så fantastisk upplevelse,  utan henne hade det inte blivit detsamma. Och tack Michelle för att du ville var med och filma.

Tiden på bb: Allt var bara hemskt hade redan innan bestämt att jag skulle pumpa ut och ge på flaska eftersom Arabelle inte fick i sig någon mat i början och jag behöver veta hur mycket Jadie får i sig annars mår jag jätte dåligt och är orolig hela tiden, men på bb envisades dom med att jag skulle amma. Så tills hon var ett och ett halvt dygn satt jag och ammade fast Jadie inte kunde suga rätt och det gjorde jätte ont. Jag var helt säker på att hon inte fick i sig tillräkligt. På andra kvällen där inne kom en helt underbar sköterska på kvällen som självklart tyckte jag skulle få en pump om jag ändå skulle pumpa ut hemma så jag slapp oroa mig och det visade sig att jag hade helt rätt, jag har inte tillräkligt med mjölk denna gången heller så Jadie har inte fått i sig tillräckligt med mat hon heller. Men jag skulle inte ge tillägg ändå tyckte dom på natten utan vänta till dagen efter. På dagen sa jag sedan att jag ville ge tillägg för hon bör äta 20ml varja gång men efter 40 min pumpande varje gång fick jag bara ut mellan 2-4ml Men då envisades dom med att jag skulle amma igen men jag vägrade fick inte heller ge tillägg förrens vi träffat läkaren. När vi träffade läkaren bestämde vi att jag skulle pumpa ut så mycket jag kunde och sedan ge resten tillägg och det har gått jätte bra. Man märker stor skillnad på hur mycket mer vaken och med Jadie är nu när hon blir mätt.  Men jag är väldigt besviken på personalen på bb som inte bara lyssnade på en gång när jag kände själv att hon fick för lite men nu är vi hemma och allt är jätte bra. Lilla Jadie ligger och myser med Jonny och jag ska strax ge henne lite mat.

Lägger upp lite bilder senare ikväll