Ska vi ta ett lite längre inlägg för en gångs skull?

2012-10-25, kl 01:05:10 | Kommentarer: 1 | Direktlänk | Bara sara
Jag mår som ni förstått inte alls så bra nu, heltidssjukskriven med ångestattacker, deppdagar och sömnlösa nätter. Varför jag mår som jag gör kommer jag berätta någon gång men inte nu, det finns en miljon anledningar till att jag mår som jag gör just nu men innan jag delar med mig måste jag själv ta itu med det.
 
Här har jag alltid kunnat få ur mig det jag behöver men denna gången får det som sagt vänta, istället får jag ur mig det jag behöver på samtalsterapi varje vecka. Jag är inget stort fan av massa piller men jag håller med läkaren om att jag behöver lite extra hjälp den här gången så därför går jag just nu på stämningshöjande, sömntabletter och vi behovs medicin mot ångest.
 
Så här på "andra sidan" kan jag känna att jag väntade aldeles för länge med att svälja stoltheten och be om hjälp, det hade inte behövt bli så här om jag inte hade varit så förbannat envis och alltid ska vara den som är så jävla stark jämt. Det är ju jag som lyssnar på andras problem, löser dom och aldrig gråter, det är ju jag som är så stark men inte nu, inte den här gången.
 
Istället får andra vara starka åt mig, Johanna har sina egna problem men trots det spenderar hon timmar i telefon med mig, ibland för att bara lyssna, ibland för att ge mig en annan syn på saker och ibland för att trösta när allt känns hopplöst. Michelle har en nyfödd liten knodd men även hon spenderar fler timmar än jag kan räkna till och finnas där på samma sätt som Johanna, min underbara syster har även hon sina egna problem men trots det kommer hon och hennes kille hit flera dagar i veckan för att hålla mig sällskap, prata, avlasta och bara finnas där.
 
Min stora klippa just nu är Jonny, det är kämpigt för honom med när jag inte mår bra. Vi har det kämpigt som aldrig förr, vi som ska vara nygifta och strosa runt på små rosa fluffiga moln egentligen MEN vi löser det och efteråt är vi starkare än någonsin. Vi blir starkare tillsammans, vi älskar varandra ännu mer och vår familj som jag tyckte var perfekt innan blir bara bättre. Min underbara mamma, mormor och pappa lyssnar och finns där, ställer upp och ger mig råd.
 
Ni är mina klippor nu, det finns inget bra sätt att tacka er på, det känns inte som att orden räcker men jag vill ändå bara säga tack för att ni finns där, för att ni bryr er när så många andra sviker, ni förstår nog inte vad det betyder för mig. Men många av mina dagar känns nattsvarta just nu men allt ni gör för mig lyser upp som en fantastisk stjärnhimmel, ni är mina klippor, mina ljus och min luft och jag kan nog aldrig tacka er nog för det.
 
Och mina underbara barn, vad skulle jag göra utan er? Varje gång jag inte längre vet hur jag ska andas så finns ni där, som dom starkaste stjärnorna på himlen lyser ni upp mina nattsvarta dagar. Att se harleys underbara leende, få Jadies varma kramar och Bellas ständiga påminelser om att "mamma är bäst, min bästa vän". Det kan få även den mörkaste dagen att verka ljusare!
 
Det kommer ta tid det här men alla ni hjälper till att göra det lättare, mina hjärtan, stjärnor, solar, änglar...
Ni är fantastiska!
 

Kommentarer
Från: Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset

Självklart vännen! <3
Jag vill göra allt jag kan för att hjälpa dej. Finns där för dej. <3

2012-10-25, kl 09:11:11
URL: http://salkert.se

Kommentera här:

Namn:
Här ofta?

E-mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
Välkommen!

>> Klicka här för att läsa mer om mig. <<