Förlossningsberättelse Harley, Del 2

2011-09-24, kl 15:01:00 | Kommentarer: 0 | Direktlänk | Förlossningsberättelser

Del 1 hittar du här

När vi kommer in för morgonkontrollen
den 18:e september får jag reda på att läkaren vill sätta igång mig, jag som varit orolig över infektionsrisken och velat bli igångsatt från start blir självklart överlycklig och ordnar direkt med barnvakt och ringer Michelle som åkte hem på kvällen den 15:e då inget hände. Vi bestämde att jag ringer henne när det väl händer grejjer så hon slipper vara med när allt står still, jag tror inte det går beskriva med ord hur lycklig jag var när läkaren sa att vi kör igång nu.

I flera dagar har vi nu fått olika bud från olika läkare, den ena hade inte väntat en dag länge än v36+0 medans en annan sa ja kanske på måndag (v36+1) men det får vi se då. Anledningen till att jag varit så hemskt orolig är att Jonny skulle haft en till bror men tyvärr dog han av infektionen som Jonnys mamma drog på sig när hon fick gå för länge med vattenavgång, Jonnys mamma var nära att stryka med också och även faster och kusin till Jonny höll på att stryka med av infektion pga detta.

Vi började iaf med en dos med gel för att få livmodertappen att utplånas då det var väldigt mycket kvar och jag knappt var något öppen, första dosen hjälpte lite medans andra dosen inte hade gjort något alls. Jag fick massa sammandragningar och det brände i hela mitt underliv samtidigt som det tryckte nått enormt neråt, läkaren bestämde att jag skulle få en dos till vid 23:30 på kvällen om det behövdes och om det inte skulle behövas skulle jag få sova under natten för att sedan sätta värkstimulerande dropp dagen efter.

23:30 kommer samma barnmorska som jag bett om att inte ha in, först frågar hon mig om jag har mycket sammandragningar och jag svarar att dom knappt känns och kommer jätte oregelbundet. Då frågar hon om jag vill ha bricanyl för att stoppa det så jag kan sova, jag trodde knappt mina öron när hon frågade det. Här har jag velat bli igångsatt i flera dagar, säger att dom knappt känns och hon frågar mig om jag vill stoppa det! Nej självklart inte svarar jag.

Då frågar hon mig om jag brukar vara vaken sent och titta på tv osv innan jag somnar, ja svarar jag lite frågande. Ja vill du ha något att sova på eftersom du har svårt att somna svarar hon då, nej säger ja jag brukar som sagt vara vaken vid den här tiden men däremot vill jag ju ha gelen om det behövs en gång till.

Till svar får jag att hon inte tycker det är en bra idé, men jag stod på mig och sa att läkaren sa ju faktiskt det och hon kunde väl ändå undersöka mig och kolla om något hänt. Ja det gick hon ju med på, undersökningen visade som jag skrev ovan att inget hade hänt. Ja jag vet inte vad du tycker säger hon då men jag skulle ju vilja ge dig en dos till, ni kanske börjar förstå nu varför jag absolut inte vill ha denna barnmorskan.

Sagt och gjort jag får en tredje dos och somnar sedan trots den brännande känslan, klockan två på natten kommer sedan den virriga barnmorskan in igen. Jag glömde visst ge dig ditt antibiotika säger hon och jag var inte förvånad, eftersom jag nu var inlagd och själva igångsättningen börjat hade jag en nål på handleden där antibiotikat skulle sprutas in istället för tabletter. Det tog ca fem minuter varje gång och under hela tiden sitter människan och gäspar nått enormt och verkar helt ointresserad av det hon gör.

Visst så roligt är det inte att spruta in antibiotika och man kan vara trött när man jobbar natt men jag står iaf inte och gäspar framför mina boende, tvärtom är jag glad och pigg när någon larmar på mig eller jag går mina rundor. Jag tycker det hör till att man kopplar bort sin trötthet när man är hos en boende/patient. Efter att jag fått mitt antibiotika somnade jag om och sov till klockan sex på morgonen ungefär och kände mig riktigt utvilad trots att jag var vaken lite mer än ett dygn dagen innan.

På morgonen den 19:e september får jag träffa läkaren igen och undersökningen visar att det faktiskt hänt lite nu igen, det är fortfarande en bit kvar av tappen men varje steg åt rätt håll gör ju att man inte helt tappar hoppet. Läkaren sa att vi kunde sätta värkstimulerande dropp redan nu men att vi för min skull tar en dos med gel till för att se om vi kan få bort lite mer av tappen, klockan tre är det sen dags för droppet hur gelet än har värkat.

Nu får ni snällt vänta på del 3


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Här ofta?

E-mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
Välkommen!

>> Klicka här för att läsa mer om mig. <<