Har pratat med barnmorskan nu och fått reda på klockslagen i slutet på förlossningen, och jo visst fasen gick det lika fort som jag tyckte.

19:50 får akupunktur, livmodertappen kvar och jag är öppen 2cm. Det har alltså knappt hänt något sen droppet sattes.

20:25 jag är 4cm öppen, livmodertappen utplånad men huvudet står fortfarande högt i bäcken nedgången.

20:29 krystvärkar

20:31 Harley är född!

Kanske skulle sluta kalla honom grodan och säga blixten istället haha

Igår var Harey där på sitt ultraljud, snart ska Jadie dit och jag har ingen aning om varför eftersom det inte går att få tag på människan som vet vad hennes biopsi visade. Hon är alltid på tjänstärende eller gått för dagen så jag antar att vi får se det som en överaskning, tycker man kunde skrivit med det istället för att bara skicka hem en tid utan någon som helst information.

"Läkarbesök" framöver:
3/10 Harley till bvc & Jadie till Ryhov
6/10 Provtagning på Bella
13/10 Bella till barnmottagningen
17/10 Bella till tandläkaren

Idag ska vi även ta ett nytt kisseprov på Harley då det förra visade lite bakterier i men vi vet inte om det blivit förorenat eller om han faktiskt har åkt på någon infektion eller nått, om ca en månad ska ett nytt ul på hjärtat göras och däremellan blir det besök varje vecka på bvc för att kolla vikten. Jag kanske skulle hyra ett rum på ryhov på heltid där finns ju all utbildad personal jag behöver så slipper vi flänga runt så.

Självklart är jag jätte glad att Harley äter igen, men att vakna en gång i timmen och äta känns inte helt okej. Mamma behöver sova!

slita blicken från mina underbara barn

Tradera Junkie? Javisst! Det är ju livsfarligt när man väl börjar handla, har budat hem massa fint till barnen och mig nu. Jätte billigt såklart men det blir rätt mycket när man handlar massvis, men va kul det ska bli när alla paketen börjar trilla in här hemma.
¨

Den som gissade absolut närmst måste ändå vara min pappa som gissade Pojke den 19 September kl 20:48, han felade alltså bara med 17 minuter. Men eftersom han inte gissade i bloggen så räknas inte hans gissning, men det är lite häftigt att han kom så nära.

Närmsta gissning blir istället den som gissade Pojke kl 13:36 den 15:e September, flickorna fick sen hjälpa mig att dra två tröstpriser. Jag skrev ner namnet på alla dom som hade gissat på pojke och sedan fick trollungarna dra varsin lapp, är ni nyfikna på vinnarna nu? Ni behöver inte vänta längre, för här kommer dom.



Jag kommer maila er under dagen

Inom kort kommer fler tävlingar, lägg gärna till mig på bloglovin för att inte missa när dom startar.

Harleys ultraljud och ekg gick bra idag, läkaren förklarade att eftersom han är lite för tidigt född så är hans hjärta lite outvecklat. Det slår på ett annat sätt inne i mammans mage än vad det gör utanför och det sitter kvar på Harley men det är fullt normalt på prematur barn så hon tyckte allt såg bra ut så det är inte ens säkert att han har ett blåsljud då det är lite för tidigt att se ännu.

Känns skönt att allt verkar bra med lillfisen nu.

Från mormor

Från mormor Bittan och morfar Rolle

Från morfar och Marlene

Från tant Michelle

Från mina härliga arbetskamrater Helen, Sanna & Patricia (fick även ett likadant musse pigg sett som från morfar och Marlene så det får vi byta)

Snart kommer det lite fler tävlingar här på bloggen och i morgon kommer även vinnarna i när kommer pyret tävlingen, japp ni läste rätt det blir fler än en vinnare. Barnen ska få hjälpa mig att dra lott om några "tröst priser" men dom sover ju nu så det får vänta, ska strax hoppa i säng jag med så jag orkar gå upp med Harley inatt men först ska jag umgås en stund till med Putte och Johanna.

Är nog utan tvekan Putte, hon älskar när han kommer hit eller vi åker till honom en sväng. Hon pratar om honom när han inte är här och bryr sig nästan bara om honom när han är här, inte blir det sämre av att han har med sig Hanna som Bella säger till Johanna. Då blir det ju både bus och mys med håruppsättningar och grejjer, idag har Hanna målat hennes naglar och Putte har busat med henne så det räcker för ett helt år.

Igen igen skriker hon varje gång han lägger ner henne i soffan.

Har precis haft vår bvc tant på besök här och tydligen går Harley upp lite dåligt i vikt så nu ska man behöva oroa sig igen, men som M sa så får vi ju kolla på att han faktiskt är vaken och säger ifrån själv var tredje timme när han vill ha mat. Blir en viktkontroll på måndag igen för att se om lillfisen behagar gå upp lite mer tills dess.

Bella bus hjälper till att mata lillebror, trollungen är verkligen så stolt över sin lillebror och älskar att hjälpa till.

Jadie är hemma från dagis idag för stackarn håller på att hosta upp sina lungor, likadant är det för mig och Jonny. Bella bus och Harley är som tur är friska men lika utmattad blir man ändå av att ta hand om allihop och själv må skit, inte är det någon vidare hitt att vara relativt nyförlöst med hosta from hell för den delen heller.

Visst hjälper knipövningarna mer och mer för varje dag men jag måste säga att det känns ganska lustigt att titt som tätt springa in på toaletten och då inte för att man behöver kissa fortfarande utan för att byta binda innan den läcker...

Självklart skulle kidsen titta på en lastbil istället för in i kameran

Igår var vi iväg en sväng och då skulle det ju packas ner blöjor och extra kläder till tre barn istället för två, allt detta plus ersättning och flaska till Harley. Festis och russin till Bella och Jadie, våtservetter, torra tvättlappar, olja och mammas viktiga saker såsom plånbok, kalender och annat smått och gott fick plats utan problem.

Jag förstår inte alls hur jag klarade mig utan denna fantastiska lilla väska innan, me love it!

Bild från förra sommaren


Willvin

Jag älskar mina nya fruktskål som jag vann hos Cim, äntligen har jag en fruktskål som det får plats mer än två frukter i.

Michelle och jag tyckte det var onödigt att ta trillingvagnen när vi hämtade kidsen från dagis, det var ju varmt och skönt så Bella och Novalie kunde ju gå. Vi hade ju all tid i världen ändå, men flickorna tyckte inte riktigt som oss. Självklart skulle alla åka vagn bara för att vi tog syskonvagnen istället.

Nästa gång tror jag vi tar trillingvagnen, för även om det funkade så var det lite svårt att svänga.

Idag började Jonny jobba igen, kändes lite halv konstigt måste jag säga. Det är ju jag som brukar jobba och inte han, men det är ju så mysigt att vara hemma med barnen med. Dagen har gått bra än så länge, men det kanske beror på att jag inte varit helt själv med barnen än. Michelle, Novalie och Lisa bestämde sig för att ta ett spontan besök här, det gillar vi.

Nu ska jag vara lite social och försöka städa samtidigt, mina fina arbetskamrater kommer om en timme och även att det var kliniskt rent här igår så ser det ut som ett bombnedslag idag. Jag tror inte någon som kommer hit tror på mig när jag säger att det var undanplockat, dammsuget och skurat här igår.

För ungefär två veckor sen skruvade vi ner vår säng för jag inte vågade sova i den längre, mitt stommen höll på att gå av och jag trodde verkligen den skulle braka ihop vilken sekund som helst (det går ju inte göra några barn i en sån säng haha). Sen dess har vi sovit på madrasser på golvet, gamla slitna madrasser som nu också är fulla med foster vatten. Men idag mina vänner köpte vi ny sängstomme, resårbotten och bäddmadrass. Vi kör på 160 madrass nu så får Harley (nu höll jag på att skriva Pyret igen) plats med vaggan precis brevid mig.

Nu ska jag hjälpa mäster skruvaren Jonny boy så vi får ihop allt idag med, gu va gott det ska bli att lägga sig sen. Förresten så fick Jonny nya täcken och kuddar av min lilla mamma i födelsedagspresent idag och jag har splitter nya sängkläder som ligger här och väntar så allt blir verkligen helt nytt.

Lillfisen kan redan konsten att gömma sig i alla fall

Ja det är precis vad dom är, tovigt hår och skitiga runt munnen. Fast det är ju så man ser att dom mår bra, jaja det är väl bara att borsta ut håret och torka av dom ännu en gång.

Trösta Jadie säger Bella fast Jadie är glad och bara vill ha en kram

När pappa kom hit för att inspektera lilla Harley förra veckan hade han med sig en present, han tyckte han var snitsig nu eftersom vi ska gifta oss och allt. Men det lutar mer åt att Jonny blir en Pettersson än att jag och resten av familjen blir Danielsson men lite roligt var det allt, han är inte dum min pappa inte.

Igår när jag gick och la mig gjorde jag som vanligt, bökade runt lite i sängen och kollade på tv en stund för att varva ner. När det sen var dags att verkligen sova la jag handen på magen och väntade på Pyrets godnatt sparkar, då plötsligt slog det mig att jag är ju fasen trebarnsmamma nu. Pyret har fått ett riktigt namn, jag vet vem den lille filuren i magen är. Det är ju min lilla Harley!

Här hittar du del 1

Här hittar du del 2

Dagen går och klockan börjar närma sig tre, men vid den tiden är det ju skiftbyte så vi får vänta tills halvfyra med undersökningen. Den visar iaf att inte heller den fjärde dosen gjort något och jag har fortfarande två cm kvar av tappen, får då veta att det inte är säkert att jag kommer få mitt dropp men som tur är så visar det sig att läkaren som haft hand om hela igångsättningen hittils är kvar och han vill köra på som han sagt tidigare.

Sen var det dags att sätta droppet, tror klockan var ungefär fem när det väl sattes. Sen togs det en lång ctg kurva och jag måste säga att jag tröttnade verkligen på att ligga där, i efterhand har jag fått veta att det både den 18:e och 19:e föddes det elva barn och det brukar i snitt ligga på fem-sex per dygn så personalen hade mycket att göra. Det var väl troligtvis därför jag låg där i 40min när jag skulle ta en kort ctg kurva, sen ringde jag på personalen och sa att jag inte orkade ligga kvar.

Efter det gick jag upp och tittade på tv en stund i väntrummet, sen tog jag ett par varv med gåbordet i korridoren då promenader var det enda som hjälpte som smärtlindring mot värkarna som vid det här laget var starka. Dags för ctg igen och jag höll på att bli vansinnig av att bli lämnad liggandes där igen med så starka värkar så jag knappt kunde ligga ner, larmade för att dom skulle ta bort den jäkla apparaten och när en undersköterska kom in låg jag med armen över huvudet och blundade och fokuserade allt vad jag kunde på min lilla bebis i magen för att härda ut värkarna. När hon då la handen på mig och frågade om jag sov trodde jag att jag skulle få ett frispel, Nej det gör jag verkligen inte snäste jag till eftersom hon rörde mig samtidigt som jag hade en värktopp.

När den lagt sig bad jag givetvis om ursäkt men det kändes som en ganska dum fråga när jag låg där med ihop knipna ögon och trodde jag skulle dö haha, okej riktigt så illa var det inte men jag ska erkänna att jag flera gånger under förlossningen kände att jag ville ge upp för det gjorde så ont. Aldrig tidigare har jag kännt så även att det gjorde riktigt ont när jag hade värkarna med Bella med, men jo denna gången tänkte jag tanken flera gånger men bestämde mig för varje värk att jag skulle härda ut bara en till.

Vid det här laget kände jag att jag inte kom upp ur sängen längre, undersökningen visade att jag nu "bara" hade 1 cm kvar av tappen och var 1cm öppen. Så det har ju hänt massvis här säger min barnmorska positivt, jag hade lite svårare att se det positiva i det hela då jag trodde att mina monstervärkar hade öppnat mig iaf till 7cm. Speciellt eftersom det hade gjort så ont och varit någorlunda regelbundna värkar ganska länge nu.

Underbara Michelle frågade om jag ville ha massage och hon satt länge och masserade svanken på mig med små cirkelrörelser, det var guldvärt och smärtan la sig mycket men värkarna fram i magen var det inget som hjälpte på. Många av er vet att jag allra helst ville föda helt utan smärtlindring denna gången med jag kände att det inte skulle gå, bad om akupunktur och barnmorskan skulle gå och hämta nålarna.

Under tiden hon var borta började Michelle få kramp i händerna och bad Jonny ta över masserandet, i ungefär samma sekund som han gjorde det bad jag Michelle ta över igen då Jonny inte alls masserade på samma sätt. Fick dåligt samvete och bad Jonny om ursäkt, lustigt vad man tänker emellanåt. Det tog en stund innan barnmorskan kom tillbaka igen och jag kände hur kroppen började krampa ihop till en liten boll precis som den gjorde under förlossningen med Bella, jag hade ingen kontroll längre och det kändes inte alls bra.

Jonny han bli vansinnig både en och två gånger innan barnmorksan kom in igen, men nålarna sattes. En i varje hand och fot och tre i huvudet, hade stora förväntningar på akupunkturen denna gången då den hjälpte så bra under Jadies förlossning men till min besvikelse och förtvivlan hjälpte det inte alls. Nålarna i händer irriterade mig bara för jag tyckte dom var i vägen och jag hade allra helst velat ta ut dom igen.

Det tog nu inte lång stund innan jag bad Michelle och Jonny larma på barnmorskan igen då jag kände att jag ville trycka på, jag sa flera gånger att dom måste ta bort droppet för jag kan ju inte krysta utan att vara öppen. Paniken började komma inom mig och det ändå jag kunde tänka var helvete vad jag kommer spricka! Även denna gången tog det en stund innan någon kom och Jonny frågade flera gånger om han skulle rycka ut droppslangen då han såg på mig vilken panik jag började få, även mina kramper skrämde väl upp honom. Jag vet att han tyckte det var det värsta han varit med om när jag började krampa ihop när Bella föddes.

När barnmorskan sen kom in hände det här

Jag: Du måste ta bort droppet, jag känner att jag ville trycka på nu och det kan jag ju inte om det är så mycket kvar.
Bm (undersöker mig): Du är fyra cm öppen så det har hänt grejjer här.
(Michelle går ut för att ringa min mamma och berätta läget då det kommer ta en stund när jag bara är fyra cm öppen)
Jag: Men vad ska jag göra jag kan inte hålla emot (benen och magen krampar för jag kämpar emot allt jag kan)
Bm: Jo då det kan du
Jag: (Avbryter henne i meningen och fullkomligt skriker): Huvudet kommer nu!
Bm: Nej (kollar snabbt mellan benen), jo det är bara att trycka på nu (så ber hon Jonny dubbel larma)

Enligt journalen:
Etablerade värkar - 20:26
Krystvärkar från- 20:29
Barnet föddes - 20:31

Behöver jag tala om att Michelle inte han in igen? Hon han nog knappt stänga dörren efter sig innan allt var över men det visst ju inte hon.

I samma sekund som barnet var ute försvann alla tankar jag haft om att spricka och istället halvsatte jag mig upp och frågade lite panikartat om allt var bra, kände att om det gick snabbt för mig och jag var chockad så var det inget emot hur det var för min nyfödda lilla älskling. Men jo allt var bra, Jonny tittade på mig och frågade om han skulle tala om vad det blev, självklart ville jag det och då berättar han att vi fått en liten pojke.

Efter vad som kändes som en hel evighet fast nog egentligen inte var mer än några minuter får jag upp min älskling på bröstet, tittar först på honom och sedan på Jonny och säger men visst är det en Harley och det var vi överens om.

Harley var som jag berättat tidigare ganska medtagen och det är väl inte så konstigt med tanke på vilken raketfart det gick i på slutet, men han mådde bra och det var allt som räknades. När han var ca tio minuter gammal öppnas dörren till förlossningssalen och Michelle kommer in, hon gapar och utbrister: Är du allvarlig, nej du skojjar med mig och tittar på oss allihop med frågade blick.

Barnläkaren kom och undersökte Harley och över lag såg det bra ut men han hade lågt blodsocker, kunde inte hålla värmen själv och hade lite problem med andningen. Jag var som vanligt pigg efter förlossningen och hoppade upp och kissade, barnläkaren tittade på mig precis som om jag vore helt från vettet och sa att det var starkt gjort efter det här. Barnmorskan bara skrattade åt mig som redan kissade utan problem och nu ville ut och ringa familjen.

Harleys blodsocker höjdes redan efter en matning, värmen löste vi med hud mot hud kontakt tillsammans med fyra vanliga filtar och en värmefilt. När vi sedan kom upp till bb räckte det med tre vanliga filtar, andningen redde han ut själv och andades precis som han skulle efter en timme. När halva natten sedan gått på bb räckte det med en varm och gosig filt vi köpt när han låg själv och inget extra när han låg hos mig, han klarar sig bra min lille plutt.

Jag måste säga att jag är nöjd med denna förlossningen, visst gick det lite fort men jag tror att det värsta var att precis ha fått höra att jag hade 6 cm kvar när jag kände krystvärkarna. Hade jag bara inte vetat det hade jag nog inte fått panik över att spricka osv, ja förresten jag sprack inget alls. Inte ens en liten reva och jag känner mig nästan helt återställd, har inte något ont alls just nu.

Efter att ha gått igenom nästan hela personalstyrkan var jag i alla fall jätte nöjd med barnmorskan jag fick när det väl var dags, samma barnmorska som förlöste mig med Bella och det kändes tryggt med henne. Emellanåt kände jag mig bortglömd eftersom allt tog så lång tid när vi larmade osv men det har ju sina förklaringar när det var så överbelagt på både förlossningen och bb.

Lite rörig berättelse kanske men den är mest för min egen skull, jag vill kunna gå tillbaka och läsa om jag glömmer något. Klockslag existerar knappt i slutet då allt gick så fort men det får ni stå ut med.

Lilla hjärtat bestämde sig helt plötsligt för att sluta äta igår, han blev slö och slutade vakna själv när det var matdags. Somnade i matningen och åt långt ifrån tillräckligt mycket varje gång, inatt fick vi mata med spruta eftersom lillfisen inte orkade suga själv längre. Inte åt han mer för det och oron växte.

I morse bestämde vi oss för att åka in med honom då han gått så mycket back med matningen och han knappt reagerade när vi bytte blöja ens, väl inne på akuten piggnade lillfisen till och åt 1½ helt mål. Vaknade och var faktiskt vaken en bra stund, protesterade högt och tydligt vid undersökningarna från att knappt ha gnällt ens.

Tempen var bra, blodprovet för att kolla efter infektioner såg bra ut och så även blodprovet för att kolla om hans värden för gulsot höjts. Kisseprovet såg bra ut (snabbstickan, det riktiga provet var inte klart nu), och han hade gått upp till 2440g från 2380 i fredags. Men läkaren hittade ett blåsljud på hans hjärta, det var litet och han trodde inte det var det som var problemet då det lät så snällt. Däremot ville han kolla upp det lite mer så vi gjorde ett ekg som såg bra ut, kollade syresättningen i blodet och även det såg toppen ut och inom en vecka kommer vi bli kallade för att göra ett ultraljud på hans hjärta.

Eftersom allt såg bra ut och han piggnade till så fick vi välja om vi ville stanna tills ikväll och åka hem då om allt fortfarande såg bra ut eller om vi ville åka hem nu och komma tillbaka om han skulle bli slö och äta dåligt igen. Vi valde det sistnämnda då jag tror det är skönast för oss alla att få vara hemma där allt känns bekant och tryggt, förhoppningsvis fortsätter han äta och vara pigg nu men annars blir vi inlagda över natten och han kanske får sondmatas för att pigga på sig lite till.

Blev nästan en heldag på akuten och det kändes som vi åkte in lite i onödan då han var pigg direkt när vi kom dit men hellre en gång för mycket än en gång för lite, och hade vi inte åkt in är det ju inte säkert dom hade upptäckt blåsljudet. Läkaren var helt underbar och det känns som att han verkligen kollade allt för att vara helt säker, känns tryggt nu och nu får vi bara hålla tummarna för att lillfisen inte blir dålig igen.

Om man inte kissar på beställning får man en liten påse på snutten

Lilla hjärtat fick ta ett ekg

Lilla hjärtat varför gör du såhär? Förstår du inte att man behöver äta?

Promenerar bort värkarna

Förlossningssal 6 (samma som Jadie föddes i)

Lilla hjärtat

Har precis varit och köpt mig en ångestmaskin och startvikten ligger nu på 100,7 kg, ingen rolig siffra precis men va fan det är bara att ta tag i skiten nu igen. Ska njuta av min sista cola ikväll för i morgon blir jag nyttig igen, kan ju inte skylla på att kaffet inte går ner längre. Inte för att jag testat att dricka det men nu när jag bara är hemma behövs ju inte koffeinet på samma sätt längre, usch jäkla ångestmaskin. Visar inte alls vad jag vill...

Del 1 hittar du här

När vi kommer in för morgonkontrollen den 18:e september får jag reda på att läkaren vill sätta igång mig, jag som varit orolig över infektionsrisken och velat bli igångsatt från start blir självklart överlycklig och ordnar direkt med barnvakt och ringer Michelle som åkte hem på kvällen den 15:e då inget hände. Vi bestämde att jag ringer henne när det väl händer grejjer så hon slipper vara med när allt står still, jag tror inte det går beskriva med ord hur lycklig jag var när läkaren sa att vi kör igång nu.

I flera dagar har vi nu fått olika bud från olika läkare, den ena hade inte väntat en dag länge än v36+0 medans en annan sa ja kanske på måndag (v36+1) men det får vi se då. Anledningen till att jag varit så hemskt orolig är att Jonny skulle haft en till bror men tyvärr dog han av infektionen som Jonnys mamma drog på sig när hon fick gå för länge med vattenavgång, Jonnys mamma var nära att stryka med också och även faster och kusin till Jonny höll på att stryka med av infektion pga detta.

Vi började iaf med en dos med gel för att få livmodertappen att utplånas då det var väldigt mycket kvar och jag knappt var något öppen, första dosen hjälpte lite medans andra dosen inte hade gjort något alls. Jag fick massa sammandragningar och det brände i hela mitt underliv samtidigt som det tryckte nått enormt neråt, läkaren bestämde att jag skulle få en dos till vid 23:30 på kvällen om det behövdes och om det inte skulle behövas skulle jag få sova under natten för att sedan sätta värkstimulerande dropp dagen efter.

23:30 kommer samma barnmorska som jag bett om att inte ha in, först frågar hon mig om jag har mycket sammandragningar och jag svarar att dom knappt känns och kommer jätte oregelbundet. Då frågar hon om jag vill ha bricanyl för att stoppa det så jag kan sova, jag trodde knappt mina öron när hon frågade det. Här har jag velat bli igångsatt i flera dagar, säger att dom knappt känns och hon frågar mig om jag vill stoppa det! Nej självklart inte svarar jag.

Då frågar hon mig om jag brukar vara vaken sent och titta på tv osv innan jag somnar, ja svarar jag lite frågande. Ja vill du ha något att sova på eftersom du har svårt att somna svarar hon då, nej säger ja jag brukar som sagt vara vaken vid den här tiden men däremot vill jag ju ha gelen om det behövs en gång till.

Till svar får jag att hon inte tycker det är en bra idé, men jag stod på mig och sa att läkaren sa ju faktiskt det och hon kunde väl ändå undersöka mig och kolla om något hänt. Ja det gick hon ju med på, undersökningen visade som jag skrev ovan att inget hade hänt. Ja jag vet inte vad du tycker säger hon då men jag skulle ju vilja ge dig en dos till, ni kanske börjar förstå nu varför jag absolut inte vill ha denna barnmorskan.

Sagt och gjort jag får en tredje dos och somnar sedan trots den brännande känslan, klockan två på natten kommer sedan den virriga barnmorskan in igen. Jag glömde visst ge dig ditt antibiotika säger hon och jag var inte förvånad, eftersom jag nu var inlagd och själva igångsättningen börjat hade jag en nål på handleden där antibiotikat skulle sprutas in istället för tabletter. Det tog ca fem minuter varje gång och under hela tiden sitter människan och gäspar nått enormt och verkar helt ointresserad av det hon gör.

Visst så roligt är det inte att spruta in antibiotika och man kan vara trött när man jobbar natt men jag står iaf inte och gäspar framför mina boende, tvärtom är jag glad och pigg när någon larmar på mig eller jag går mina rundor. Jag tycker det hör till att man kopplar bort sin trötthet när man är hos en boende/patient. Efter att jag fått mitt antibiotika somnade jag om och sov till klockan sex på morgonen ungefär och kände mig riktigt utvilad trots att jag var vaken lite mer än ett dygn dagen innan.

På morgonen den 19:e september får jag träffa läkaren igen och undersökningen visar att det faktiskt hänt lite nu igen, det är fortfarande en bit kvar av tappen men varje steg åt rätt håll gör ju att man inte helt tappar hoppet. Läkaren sa att vi kunde sätta värkstimulerande dropp redan nu men att vi för min skull tar en dos med gel till för att se om vi kan få bort lite mer av tappen, klockan tre är det sen dags för droppet hur gelet än har värkat.

Nu får ni snällt vänta på del 3

Igår var Putte och Johanna här en stund och Bella blev som vanligt riktigt bortskämd, Johanna och Bella bestämde sig för att ha en riktig tjejkväll och målade naglarna, fixade håret, satte på sig smycken och tog på sig lite läppglans. Tänk om jag också kunde få fixa trollungens hår men nej då, Hanna göra det.

♥Älskar dig♥

Nu han du bli trebarnsfar innan din 23års dag

Inte lillebror utan en vovve bebis, världens gladaste barn kan jag tala om att hon var när hon fick klappa och hålla sötnosen.

Jag gör som vanligt och tar med allt från start även om det inte hände mycket dom första dagarna

Torsdag den 15/9: Vattnet går klockan 05:09 och jag ropar på Jonny för att han ska hjälpa mig då det precis som med Jadie kom en hel flod, att säga att det inte alls är som på film och att det bara sipprar lite är bara bullshit. Det var vatten på hela madrassen, golvet och pyjamasen kan jag tala om, i vilket fall som helst undrar Jonny vad det är när jag ropar och jag berättar läget. Till svar får jag: Ah men va fan (tänk er lite ynklig inte nu igen ton haha).

Ringer först Michelle eftersom hon ska vara med under förlossningen och frågar om hon vill vänta med att komma med tanke på att det gick segt efter vattenavgången med Jadie, eller om hon vill komma på en gång då det ju faktiskt kan smälla till. Tillsammans bestämde vi att hon skulle komma på en gång och medans vi väntade på henne gick Jonny och la sig och sov en stund till. Själv ringde jag förlossningen, åt frukost och kollade bb väskan en sista gång innan Michelle kom och vi åkte in.

Vi kom in till förlossningen vid 07:44 och fick träffa en barnmorska som inte riktigt blev min favorit om man säger så, vi gjorde ett ctg (där hon glömde trycka på utskriftsknappen), ultraljud, tog temp och kände så huvudet låg nedåt. Sen kommer barnmorskan och säger att dom har ordnat ett rum till mig på förlossningen, det var här jag började protestera då barnmorskan jag pratat med i telefon sa att jag skulle få åka hem om allt så bra ut vilket det gjorde. Sen kan ju ingen tvinga kvar mig då jag frivilligt kan åka hem emot doktorns råd, men enligt denna barnmorskan fick jag inte det heller.

Det märktes tydligt att hon inte var nöjd med att jag skulle hem, inte bara jag reagerade på detta utan även Jonny och Michelle. Men tillslut blev det som jag ville ändå, när vi går ut från förlossningen kommer hon springandes efter oss och säger att jag aldrig fick mina antibiotika tabletter och det hade hon ju helt rätt i. Jag går efter henne för att följa med in och ta dom men hon stänger dörren mitt framför näsan på mig och jag blir då utelåst, efter en kort stund ser jag henne gå in i undersökningsrummet och kommer ut som ett frågetecken därifrån och börjar leta efter mig. Men det kunde hon ju gott göra då hon stängde ute mig, hon kom väl på sig själv efter en stund för sen öppnade hon dörren åt mig och gav mig tabletterna.

Redan här kände jag att detta inte var barnmorskan för mig, för det första bestämmer jag själv om jag vill stanna eller inte och vill absolut inte ha några sura miner och personlighetsförändringar på personalen för det. Och för det andra kändes det väldigt osäkert eftersom hon var så virrig nu ville jag inte ens veta hur det skulle vara under förlossningen, säkert en jätte bra bm egentligen men som sagt hon passade inte mig.

Klockan två var det dags för kontroll igen och jag talade då om att jag inte ville ha den förra barnmorskan, lätt ordnat då man har rätt att byta om det inte känns bra och jag hoppades på att hon ändå inte var i tjänst när det väl var dags. På kontrollen var det dags för ctg, temp och blodtrycks kontroll igen och sen var jag fri att åka hem tills nästa kontroll som var klockan nio på kvällen.

Fram till söndagen den 18:e september var det kontroller två gånger om dagen och sedan hemgång, men beroende på vilken läkare som var i tjänst just då så var det många gånger jag fick "strida" för att få åka hem igen.

Känner att det blir så mycket text så jag avslutar del 1 av förlossnings berättelsen och återkommer senare med del 2.

Vill köpa lite mer färgglada barnkläder till Harley som inte kostar hela lönen, vad är ditt bästa tips?

Jonny: Har han inte stora fötter?
Jag: Har han? Långa kanske...
Jonny: Du vet väl vad man säger om killar med stora fötter?
Jag: Nej men sluta nu
Jonny: Vaddå jag är ju bara stolt över min son
(Jonny kollar på Harley) Du kommer bli poppis när du stor...

En av tjejerna i min ankomstgrupp på alltförföräldrar hade en väldigt bra beskrivning av min förlossning måste jag säga haha.

Det låter som Heinz- ketchup-effekten! Först kommer inget, sen kommer inget. Sen kommer ALLTIHOP på en gång!

Sitter i soffan och myser framför barnkanalen med mina flickor, måste passa på medans pappa och lillfisen sover. Dom första nätterna har jag tagit Harley på natten och fått sova på morgonen och inatt testade vi att göra tvärtom, men det var nog både första och sista gången vi gjorde så känner jag. Har verkligen fått tjata på Jonny för att han skulle gå upp inatt, två gånger per natt vaknar Harley och jag kan tycka att det är väl inte så farligt men medans vi fortfarande är hemma båda två så delar vi upp det.

Men att behöva tjata och vakna till helt själv för att få upp Jonny är ju lika jobbigt som att gå upp själv så i morgon tar jag sovmorgon med lillfisen igen och Jonny får gå upp på morgonen.

Jag och Harley har minsan varit ute på hans första äventyr idag, blev en liten tripp ner till jobbet för att hälsa på. Kände att det var lika bra att ta det så tidigt som möjligt innan han börjar få rutiner, sen sov han ju under hela äventyret ändå men första bussresan kan iaf bockas av.

Besöket från bb hemvård gick jätte bra, vi behöver verkligen inte vara oroliga för Harleys vikt. Dom var nästan lite förvånade när vågen visade 2420g, bara 55g kvar till födelsevikten och klart godkänt då han hade fått gå ner 247g sammanlagt. Även gulsot skulle kollas eftersom han skiftar lite lätt i gult, men precis som med vikten var han godkänd så det stod härliga till.

När tjejen från bb-hemvård tog Harley för att kolla hans gulsot i ljuset utifrån så säger Bella förtvivlat: Pappa pappa dom tar bebisen! Lilla söta skruttungen trodde väl att hon skulle ta med sig Harley ifrån oss, för Bella vill ju behålla bebisen. Det sa hon iaf när vi var kvar på bb och Jonny visade ett kort på Harley, hon vägrade släppa telefonen och sa: ta den hem. Haha skönt att Harley är välkommen här hemma, Bella bus är verkligen en lill mamma, ibland händer det att hon tycker bebisen ska sova för hon vill mysa med mamma eller pappa men vi förklarar hela tiden att man får turas om och att man kan mysa allihop med varandra samtidigt.

Helt plötsligt ringer telefonen idag och det är bb hemvård igen (dom ringde en gång i morse med för att kolla att allt gick bra), dom kommer hit en sväng för dom upptäckte att ingen vägt Harley sen han föddes. Och jo det stämmer ju, jag sa det till läkaren igår när han frågade vad han vägde men det glömdes bort av oss allihop sen och jag tänkte inte mycket mer på det eftersom vi ska in till bb hemvård i morgon och väga honom och göra dom andra testerna.

Men nu ska lillfisen få lite mat, han ligger och smågnäller lite här brevid så det är bäst att göra honom nöjd.

Det var tydligen inte Harley som behövde en okej stämpel men jag och Jonny blev godkända föräldrar fick vi veta, vi pratade lite om hur viktigt det är att hålla koll på hans mat och värme nu när han både är för tidig och liten. Och läkaren sa att i samförstånd mellan läkare, barnmorska och föräldrar kan man få åka hem om det verkar bra. I vanliga fall ville han att vi skulle stanna men eftersom Harley flaskmatas och vi (som han sa) verkar vara vettiga så fick vi åka hem idag.

Otroligt skönt att få komma hem igen och inte minst för att få träffa flickorna, dom var så stolta över sin lillebror och ville titta på honom långa stunder och klappa honom. Bella höll honom en stund i soffan med men inte länge nog för att vi skulle hinna få fram kameran, hon tyckte det var lite läskigt när han gnydde i hennes famn så då fick vi ta honom igen.

Bella bus var noga med att lillebror höll sig varm och stoppade om honom flera gånger med filten när han råkade vifta bort den, hon klappade honom försiktigt på huvudet och förklarade för oss att det faktiskt var hennes lillebror. Även Jadie klappade så snällt och försiktigt och skulle dela med sig av sin klubba, men han får snällt vänta ett tag innan det blir dags för godis. Det enda som inte varit så bra har varit när Harley skrikit lite för Bella vill verkligen inte att lillebror ska vara ledsen, då måste man trösta honom förklarar hon och sötnosen är så mån om sin lillebror att hon börjar gråta själv med.

Hon verkar ändå ta det bra när vi förklarar att lillebror inte kan prata så det är hans sätt att säga när han behöver något, alla mina trollungar sover gott nu så jag tror faktiskt jag hoppar i säng nu med. Har börjar knåpa ihop förlossningsberättelsen lite smått men det tar nog ett tag till innan den är klar, ska försöka svara på alla era kommentarer i morgon med men som ni förstår så finns det massa annat att göra som går före datorn.

Just nu sitter vi och väntar på läkaren för att se om lillfisen får en okej stämpel och får åka hem, allt går jätte bra så jag känner att jag hellre är hemma än här. Harley håller uppe temperaturen själv nu och blir istället för varm med alla extra filtar, han är en duktig liten filur som blir vansinnig på sin mamma när det är matdags på natten. Inte mig emot att han vill sova men här inne ville dom att han skulle äta regelbundet först, men det verkar vara slut på nattmatningen nu med eftersom lillfisen äter ikapp sig på morgonen istället.

Äntligen här och snabb som en liten raket var han ut, lilla hjärtat Harley. Det kommer fler bilder och förhoppningsvis en förlossningsberättelse, ska bara försöka lista ut vad som hände först. Har kollat i journalen men den ger ju inte så mycket när det gäller mer ingående men får väl fråga någon sen om dom vet.

För att bara dra det lite kort så bad jag barnmorskan känna efter vad som hänt då jag ville trycka på, var fyra cm öppen och när hon sa det sa jag bara att jag inte kunde hålla emot och sen var han ute. Behövde inte sy något och fick inte ens en liten reva så på bara någon minut måste jag öppnat mig det sista, enligt journalen står det såhär:

Etablerade värkar - 20:26
Krystvärkar från- 20:29
Barnet föddes - 20:31

I vilket fall som helst så mår vi bra båda två, Harley var lite medtagen eftersom det gick så oerhört fort så vi fick ha lite uppsikt på andningen först och så har vi kollat tempen ett par gånger då han har lite svårt att hålla upp kroppstemperaturen själv. Men allt ser prima ut, mycket hudkontakt och gosiga filtar och läkarna är nöjda med hans temperatur nu med. Fick kolla blodsockret inatt då det var lite lågt men det löste sig snabbt med.

2475g lätt och 45cm kort ligger han här och väntar på sin pappa och sen ska vi träffa läkaren och se vad dom säger om oss, det kommer som sagt fler bilder osv men nu ska jag gosa med mitt hjärta innan pappa Jonny kommer och vill stjäla honom en stund.

Fjärde dosen med gel för att få bort tappen är precis lagd och klockan tre idag kommer jag få värkstimulerande dropp för att få igång värkarna, läkaren trodde att jag får bebis under kvällen någon gång och man kan ju alltid hoppas på att han har rätt. För det är ju som han säger när det väl kommit igång så har det ju gått snabbt för mig innan.

Som ni kanske förstår eftersom jag är inne på fjärde dosen nu så började igångsättningen redan igår, var inställd på att det bara skulle vara en kontroll och sen hem igen för att vänta tills idag men icke då. Läkaren tänkte mer i mina banor och det är jag otroligt glad över, försökte flera gånger få igång internet igår men det ville sig icke. Snacka om att vara frustrerad när man verkligen ville berätta att det snart är dags men idag funkar det ju, så länge jag orkar så håller jag er uppdaterade. Men bara för att läkaren och jag tror att det bli bebis ikväll så är det väl inget att hoppas för mycket på då det faktiskt kan dra ut rätt bra på tiden ändå.

Tjipp tjillevipp nu ska jag promenixa lite för att hjälpa sammandragningarna på traven.

Förstår inte alls hur man kan vara så trött och ändå inte få sova, vaknade klockan ett inatt och hade då sovit nästan två timmar sen dess har jag inte fått en blund. Lite halsbränna här och hosta där, läcka lite vatten hit och dit och ett jäkla buffande på fel ställen från bebis inatt. Alla sånna där småsaker som gör att man inte kan sova har funnits där inatt, men det är väl bara att se glad ut. Sitter och tvingar i mig en apelsin och en kopp te till frukost nu sen är det in för kontroll igen.

Åkte förbi Putte och Johanna häromdagen för vi behövde lite uppmuntring allihop, jag för att min bebis aldrig vill komma och dom för att en av deras små änglar var tvungen till att avlivas. Vi pratade en stund och bara va, sådär som man kan med bara speciella människor. Man vet att man finns där för varandra även om man bara sitter och pratar massa strunt för stunden, älskar när man inte behöver tvinga fram massa saker att prata om. Det räcker med att bara sitta och göra ingenting.

Sen stal jag en bebis en stund och bara mös, den lille sötnosen försökte för allt han var värd att tutta på mig och visst finns det mjölk men den är nog bättre att spara till pyret och vovven mår nog bäst av sin mammas mjölk kan jag tänka mig. Behöver jag ens säga att jag tänkte stoppa ner sötnosen i fickan och smita hem både en och två gånger? Nej jag tror inte det va, får se om jag stjäler med mig en nästa gång.

Om kontrollerna ser bra ut så får jag fortsätta åka hem emellan och så blir jag igångsatt på måndag, förutsatt att det inte är fullt inne på förlossningen på måndag då förstås.

Mina dagar ser precis likadana ut just nu, in på kontroll allt ser bra ut ingen bebis vill komma. Hem igen äta en bit och sova en stund, sen börjar det om med ny kontroll igen. Det finns liksom inget mer att skriva så jag kommer nog inte tråka ut er med fler uppdateringar förrens det faktiskt händer något här, nu blir det en bit mat och sen ska jag lägga mig igen. Är otroligt trött hela tiden och sover bort mest hela dagarna känner jag men jag orkar liksom inte göra annat just nu.

Nej det kommer låta såhär: klockan 05:09 i v35 gick vattnet och sen hände inte ett skit, Pyret bestämde sig för att stanna och är kvar där ännu. Idag är jag i v127, ungefär så känns det nu.

Är hemma igen och bara väntar, precis som innan så händer det inte ett skit här. Börjar bli lite tråkigt men nu ska jag spela Fia med knuff med älsklingen och kanske får jag med svärmor på ett parti med innan hon lägger sig. Hoppas det sätter igång innan återkontrollen klockan åtta i morgon bitti.

Förhoppningsvis sista magbilden v 35+4

Inte alls kan jag tala om, inga värkar, ingen bebis, inte ens en liten sammandragning och Pyret bara buffar runt precis som vanligt (Nu är ju det en bra sak men ni fattar vad jag menar). Klockan åtta är det dags för kontroll igen på förlossningen och få lite piller sen åker jag hem och sover hemma om allt ser bra ut, egentligen hade jag ett rum på förlossningen men förklarade snällt ett par gånger att jag inte vill (läs tänker) stanna där inne när inget händer. Så jo efter en stund kom vi på lösningen med kontroller och permis emellan.

Ja som det ser ut nu så uppdaterar jag efter kontrollen vid åtta igen för inte verkar det bli någon bebis idag inte iaf, håll tummarna för att Pyret bestämmer sig för att kika ut nu så jag slipper gå här och vänta nu.

Klockan två ska jag vara tillbaka på förlossningen för kontroll och sen verkar det som att jag måste stanna där fast jag hellre vill hem, känner inte alls för att lunka runt på förlossningen en hel evighet med eller utan värkar men så blir det nog ändå. Har fått lite antibiotika i tablettform iom infektionsrisken och att pyret är tidig, sen blir det mer tabletter vid två fattade jag det som och när värkarna börjar får jag det i dropp istället.

Usch och fy för att vara inne på förlossningen så länge, har fått ett rum där inne nu med som jag verkligen inte vill men hellre det än uppe på bb. Jaja vad gör man då, hoppas det går fort nu så jag slipper går runt så här länge är inget vidare sugen på att gå inne på förlossningen som sagt och jag ser faktiskt inte fram emot alla kontroller med rump termometern heller.

Hepp om man skulle ta sig ett litet race här hemma innan jag ska tillbaka och se om värkarna behagar komma.

känner mig skit kass rent ut sagt, orkar inte ens gå in på detaljer men allt har gått fel idag och jag orkar verkligen inte vara gravid längre...

Sen blir det sängen för mig, natti natti.

Nu hoppas jag ju givetvis att vi får vara lusfria i det här hemmet men om nu dom små rackarna kommer hit så har vi medlet alla småbarnsföräldrar borde ha, nämligen AntiLice!

Lite fakta om AntiLice

AntiLice innehåller inga parfymer, eteriska oljor eller alkohol. Därför passar AntiLice bra för barn, det är inget som irriterar och torkar ut huden och AntiLice kan användas redan från 6 månaders ålder.


Kliniska studier visar att AntiLice är den enda engångsbehandlingen som dödar huvudlössen och deras ägg till 100%. Alla andra lusmedel som säljs på den svenska marknaden kräver minst två behandlingar med 7–10 dagars mellanrum.

Styrkan med AntiLice är att lösningen tränger in och torkar i lössens och äggens andningsvägar och dödar lössen genom kvävning. AntiLice ska sitta kvar i håret i minst 8 timmar för att garantera en effektiv behandling.

Vill du bli buzzador och testa spännande produkter helt gratis? Gå in här då och ange gärna mig (Neccin) som värvare.

Det kan inte vara lätt att ha en så dum mamma, vi fick ganska plötsligt ändrade arbetstider så igår när jag hämtade barnen på dagis sa jag bara att dom börjar senare idag. Inget mer med det liksom, men vad gjorde jag inte? Jo jag kollade inte anslagstavlan såklart.

Hela Bellas avdelning var i skogen när jag lämnade barnen och Bella blev såklart jätte ledsen när ingen av dom vanliga barnen eller fröknarna var där, jag har absolut ingen annan att skylla på än mig själv eftersom det var jag som var dum och inte kollade anslagstavlan igår där det stod med stora bokstäver att dom skulle ut till skogen.

Stackarn grät och skrek och ville absolut följa med mamma hem igen men det går ju inte, jag försökte verkligen få henne att se hur roligt dom andra barnen hade när dom dansade och sa att Jadie är ju där. Du kan dansa med henne gumman (och så hade jag världens leende på läpparna), inget hjälpte så det var ju bara att gå därifrån för jag tror inte det hjälper henne att jag stannar kvar för då blir det väl alltid såhär.

Nu ska jag lägga mig så jag orkar med jobbet inatt, undrar bara hur det ska gå att sova när man har så dåligt samvete.

Har hämtat babysittern från förrådet för att damma av den och ha allt klart inför pyrets ankomst men den kom visst till användning redan nu, god natt sa fröken Bella och la sig där och mös en stund. Sen tyckte även Jadie att det var en fantastiskt rolig stol att sitta i.

Klippte halva vår enorma gräsmatta, möblerade om en sista gång i sovrummet så nu står alla saker okej där inne. Bäddade rent vår säng och vaggan och bytte gardiner i vardagsrummet, nu lägger jag mig ner och dör. Jobbigt läge bara att Jonny jobbar till stägning och barnen vill busa...

Har en miljon saker att göra och är inte ett skit taggad inför det, men måste man så måste man. Ska busa med trollungen en stund först och umgås med Älskling och Putte en stund, sen kommer fina Johanna med. Kan behövas en vettig person till här hemma känner jag haha.

Tänkte ta mig en snabbdusch hos mamma innan det är dags att jobba igen, som vanligt dröjde jag mig kvar i det varma vattnet och det får jag lida för nu. Min rygg håller på att gå av efter allt schampoonerande och det, nej i fortsättningen blir det bara bad. Eller så kanske jag skulle stjäla en duschstol på jobbet, känner mig som en gammal tant i kroppen just nu.

Helt plötsligt går hon fram till vitrinskåpet och pekar på hyllorna, en tå te säger hon medans hon pekar och sen går hon därifrån. Försökte få henne att göra om det men icke då, däremot så håller hon upp rätt antal fingrar när jag räknar högt. Lilla duktiga skruttan, räknar sjunger och fortsätter överaska oss.

Har letat land och rike runt efter barnens teletubbies men dom finns ju ingenstans, det slutade med att jag köpte Dipsy begagnad från en av alla säljes grupper på facebook. Lala och Tinky Winky kommer begagnade från tradera och även om dom är i bra skick märks det ju att dom inte är nya. Vad hittar vi i Ullared sen då? Jo varenda jävla teletubbie fanns där nere och dom kunde både sjunga, prata, spela och massa annat.

Självklart kolllade vi i Ullared sist vi var där med men då fanns de inte men nu när vi gått och köpt lite halv slitna dockor finns självklart allihop, sånna här små skit saker kan göra mig galen faktiskt. Jaja huvudsaken är väl att barnen älskar sina slitna teletubbies iaf.

hos mamma, natti natti.

Jadie leker, skrattar och är glad. Tre sekunder senare skriker ungen med ett sånt illvrål att hon kunde väcka döda, slänger iväg både min mobil och hemtelefonen i ren frustration. Skickar iväg dock sulkyn rätt in i bokhyllan allt vad hon kan, häller ut en halv festis på min dator och springer ut i köket och slår allt vad hon kan med nävarna i skåpsluckorna. Sedan kommer hon glatt tillbaka på sin bobbycar och tjuter nöjt tut tut!

Allt detta på knappt två minuter, borde jag oroa mig?

I gymnasiet hade jag en lärare som ringde hem till mina föräldrar och sa att han tyckte jag behövde prata med en psykolog eftersom jag alltid såg så dyster ut och gick klädd i svart hela tiden, ja jag gick i gymnasiet, hade honom som lärare och svart är min färg. Egentligen behöver jag väl inte förklara mig men både jag och mina föräldrar tycker att det var en rätt dryg anledning att ringa hem och säga så, skit samma det är inte det jag vill komma till ändå.

Han skulle se mig idag, en vandrande påskasmällare! Iom att vätterhem kom hit idag en timme på morgonen och sen har telefonen ringt hela dagen så har jag inte sovit så där jätte bra, satte larmet så det bara skulle vara att gå direkt och hämta barnen. Men vad gör jag istället? Jo jag snoozar inte bara en utan två gånger, fick slita åt mig närmsta plagg och små jogga upp till dagis men i tid kom jag iaf.

Halvvägs dit märker jag vad jag har på mig, gula leggings, oranget långlinne, grön munkis och rosa foppatofflor. Så jäkla härlig kombo så det är inte sant, måste säga att jag skämdes en smula när jag gick igenom centrum men förhoppningsvis var det någon som fick sig ett gott skratt.

Kidsen springer runt som galna med sina sulkys, visste väl att det skulle bli en hit när jag köpte dom. 49kr i Ullared!

När jag mailade jp om Jadies historia trodde jag att vi kanske som max skulle få en liten sido artikel på några få ord men det blev verkligen mycket större än vad jag vågade hoppas på, inte nog med första sidan och nästan en hel sida i tidningen. Det var med på löpsedeln med!

Känns skit bra att folk får veta hur det går till, jag är grymt besviken på svaret vi fick och tycker det var mycket undanflykter men jag är nöjd med att folk får veta hur vården låter små barn lida och jag hoppas att andra som har det likdant som oss fortsätter kämpa. Kanske blir det lite bättre i vården med så fler slipper ha det så här, jag hoppas iaf att det blir det.

Iom mammabloggkryssningen hittade jag några nya bloggar att läsa och bland dessa fanns ett guldkorn, hur har jag klarat mig utan denna bloggen innan? Hade aldrig ens varit där på besök eller hört talas om den innan jag fick en liten kommentar från bloggägaren och vilken blogg talar jag om? Jo Fnulan förstås, har varit tvungen att sträckläsa bloggen för att se vad jag missat tidigare.

Helt fantastisk blogg i min smak, och vilken varm människa. Pratade inte alls mycket på kryssningen men det räckte liksom med en mening för att känna att Fnulan är en underbar person, jag är egentligen en väldigt social människa men har svårt för det där första steget och vara den som börjar en konversation. Så ser ni mig ute någonstans så är det bara att flyga på mig och börja prata men räkna inte med att jag tar första seget haha, jag lovar jag bits inte.

Men nu undrar jag har ni några fler guldkorn att tipsa om? Vilken blogg är den första du måste läsa varje morgon och vilken blogg får du aldrig nog av?

Sparkbyxor och sparkdräkter stl 62

Byxor stl 62

Bodys stl 62

Body och byxor stl 68

Titt som tätt händer det att det bubblar upp massa brun/svart vatten i diskhon, vi har pratat med bovärden om detta innan men han gör ju som vanligt inget. Helt plötsligt idag bubblade det till som vanligt och diskhon var fylld, bara några minuter senare var vattnet borta igen men golvet var fullt med vatten. Då hade vattnet från diskhon runnit tillbaka och istället bubblat upp i diskmaskinen som förövrigt var full med ren disk som jag skulle plocka ur så fort det svalnat.

Härligt eller hur?

Okej att bovärden är skit här men jag måste säga att när jag ringde in det som ett akut fel nu eftersom bovärden gått hem för dagen och kontoret var stängt så gick det jäkligt fort, tänk om man kunde ringa dom varje gång istället. Nissarna kom efter en halvtimme och var här en timme och höll på, tyvärr kunde dom inte få bort stoppet med sin maskin men dom ringde en spolbil (har jag för mig att det hette) som ska komma om en stund och sen hoppas jag på att problemet är löst för alltid.

Upd: Spolbilen var även den här i lite över en timme men det gick inte att lösa så i morgon kommer vätterhem med någon annan maskin och ska försöka ordna det.

Inte ens fem minuter senare i soffan...

Jacka och termobyxor till Jonny

Jacka till mig

Jacka med tillhörande termobyxor till Bella, handskar till Jonny, varsin mössa till flickorna och en liten fleece mössa till pyret

Allt från Ullared

Självklart stötte Jadie på lite ja vad ska man kalla det, komplikationer. Allt gick jätte bra när skruttan sövdes och det sista läkaren sa var att det här går fort nu, och ja det visste jag ju att det skulle göra. Men i väntrummet utan min skrutta tickade minuterna iväg inte bara en kvart utan nästan 45 minuter, jag var självklart hypernervös och var säker på att något var fel men Jonny höll mig ganska lugn.

Vi skulle vara där när hon vaknade men när sköterskan hämtade oss var hon redan "vaken" och hysterisk, hon var tvungen att andas luftrörsvidgande gas ett bra tag för hon var förkyld. Dom frågade oss innan sövningen om hon var det och självklart svarade vi nej eftersom hon inte var det, men jo det var hon visst men tydligen inte märkbart förkyld.

Ingen mamma och pappa där när hon vaknar, ont i halsen, kan inte andas... Inte svårt att förstå varför hon var hysterisk, efter ett tag med skrik och panik fick dom ge henne lugnande så hon slocknade på en gång. Sen låg hon där en bra stund med gasen och vi försökte få ett bättre uppvaknande i mammas och pappas famn.

Lite bättre var det att vakna andra gången men inte mycket, hon slapp gasen iaf men nu skulle det ju ätas glass och drickas saft eller sovas lite innan vi fick åka hem. Jadie gjorde inget av det och där satt vi på uppvaket med en jätte ledsen liten trollunge, efter ett tag kom vi på att vi kanske behövde en nappflaska för det är ju det hon vill ha när hon är trött.

En sköterska gick iväg på jakt och hittade tillslut en flaska som Jadie kunde få saft i, då kom energin tillbaka och hon klunkade i sig mycket saft och sen även en hel piggelin. Nu är hon fortfarande trött och medtagen men hon varvar det med skratt och lek.

Allt gick ju bra i slutändan men minuterna i väntrummet med alla tankar om hemskheter kändes som timmar och att se skruttan så ledsen och få veta att hon hade svårt att andas var en ren mardröm, att behöva ge henne lugnande så hon somnade igen kändes inte alls bra. Det här skulle ju vara ingenting, nu sover iaf skruttan för att samla krafter inför kvällen. Hon mår bra, vi mår bra och ja dagen slutade ju bra.

Vi borde göra det iaf, 8:15 fick vi som tid igår när dom ringde upp så jag hoppas verkligen vi är där nu (tidsinställt inlägg). Är sjukligt nervös i skrivande stund så jag vill inte ens veta vad jag känner när detta publiceras, hoppas ni håller tummarna för att det går bra för skruttan nu.

Bella sjunger gärna och ofta, Jadie däremot gör det aldrig. Men så igår i bilen när jag försökte få Bella på bättre humör och sjöng lille gris så satt Bella bus knäpptyst men Jadie började sjunga, från baksätet hör jag Jadie sjunga lille katt.

Älskar när man märker hur mycket dom hänger med, jag sjöng ju faktiskt versen om grisen för det är Bellas favorit men Jadie visste mycket väl att det skulle vara en katt med någonstans fast vi aldrig hört henne sjunga någon sång innan.

Jag och barnen åker ner till mamma en stund, lovar att uppdatera mer ikväll från mammas dator.

Och nej jag pratar inte om Pyret nu, det ringde förra veckan från sjukhuset och dom hade fått en avbokning så i morgon är det dags för Jadies operation. Vet inte hur länge vi hade fått vänta om avbokningen inte kommit in för de är ju inte snabba direkt när det kommer till vården men nu hade vi iaf lite tur.

Fick hem papper om att operationen är i morgon och idag skulle jag ringa om vilken tid vi får, det är ju ganska viktigt att veta eftersom hon inte får äta innan och blir det för sen så måste vi avboka vi med. Lycka till att säga till ett litet barn att hon inte får äta på flera timmar, ringer iaf det där numret som det står att jag skulle ringa på morgonen idag och vad händer? Jo det är bara en dator som pratar med mig och säger att dom ringer upp vid fem över två idag.

Skit kul med tanke på att jag har jobbat och ska jobba inatt med, jag behöver sova eftersom jag inte kommer kunna gå och lägga mig i morgon då jag vill vara med när Jadie ska sövas osv. Är jätte nervös för min lilla skruttas skull och inte blir det bättre av att fortfarande inte veta när vi ska dit, tycker det är skit dåligt att det ska ta så många timmar innan de ringer upp om en sån sak. Varför ska man ens ringa själv då om man ändå inte får veta något?

Nu ska jag iaf försöka sova, det lär behövas idag med tanke på att jag måste gå upp sen för att hämta barnen, jag måste hålla mig vaken i morgon för operationen och allt. Nej sova det får jag göra när jag dör.

Ska verkligen försöka hinna med att fota all Ullareds shopping i morgon, har verkligen varit fullt ös från morgon till kväll här hemma idag. Sov så gott...

Kan säga att jag är lite lagom seg efter först en heldag på Ullared och sen en natt på jobbet, men det är klart värt det. Fyndade massa fint nere i Ullared och speciellt till pyret, men det får jag visa lite senare. Nu ska barnen väckas och skickas till dagis,  den lille mannen och jag ska åka och köpa ett nytt däck eftersom han fick punka påväg hem från jobbet i helgen och sen ska jag slänga mig i sängen eftersom jag ska jobba inatt igen.

Nu är det inte alls långt kvar tills jag jobbar min sista natt, den 19 September närmare bestämt men mår jag som jag gör nu efter den natten tänker jag hoppa in extra ett tag till om det behövs. Men nu ska jag sluta svamla och ta upp mina små trollungar istället.

En tripp till Ullared med den blivande mannen och min goa lilla mormor och morfar, sen är det dags för jobb inatt igen.

Helgen har varit helt obeskrivligt underbar, he finally popped the big question!

Romantik, mys och massa härligheter. Igår åt vi ute på en Italienare och en grek, jätte god mat, mysig stämning och en jätte trevlig servitör. Efter det blev det mys med film hemma, bara jag och Jonny.

Idag blev det ännu mer mys med film och god mat, Jonny hade köpt rosor till mig och har skämt bort mig ordentligt idag. Spolat upp ett skumbad och tänt ljus, gett mig massage och varit jätte gullig. Efter middagen gick han ner på knä (för jo det har jag sagt att man måste haha), tog fram ringarna och frågade om jag ville vara hans för alltid.

Ringen som snällt får vänta, Jonnys är likadan fast utan diamant.

 Nu börjar jobbet, det stora kalaset ska planeras. Vad ska vi äta, vilken kyrka, stort eller litet? Kilon ska bort pengar ska sparas and so on, i augusti eller september 2012 kommer jag bli fru! Vi valde att köpa ringarna nu (för det ska man ha när man friar haha) trots att vi är förlovade, vigselringarna får snällt ligga och vänta på oss i ett år till. Vi har graverat dom med datumet vi träffades istället för att ha datumet vi gifter oss, det är mer vår stil istället för att göra som alla andra. Nu ska jag mysa med min blivande man och låta helgen sjunka in...

Första sidan

Efter ett års kamp fick till slut Sara Pettersson från Öxnehaga sin dotter undersökt av läkare för dennes svåra magknip och ständiga diarréer. Provsvaren visade det som Sara Pettersson hela tiden befarat - att dottern är glutenintolerant. -Jag tycker det är helt vansinnigt att det ska ta ett helt år för ett vanligt blodprov. Jag har ju hela tiden som förälder vetat att något inte var normalt.

Sida 4 i tidningen

I ett år fick Sara Pettersson kämpa för att få sin lilla dotter Jadie undersökt av läkare för dennes svåra magknip och ständiga diarréer. Proverna visade att hon troligtvis har glutenintolerans. -Jag är så besviken hur det här har gått till, vården måste lyssna mer på oss föräldrar, säger Sara Pettersson.

Redan när Jadie var nyfödd märkte Sara Pettersson att allt inte stod rätt till. -Jadie har alltid haft problem med magen, först kolik, och sedan har det fortsatt med ständiga diarréer. Vi behövde byta ungefär tio blöjor om dagen säger hon.

Sara Pettersson som själv är glutenintolerant, liksom två av Jadies fastrar, misstänkte tidigt att hennes dotter ärvt sjukdomen. Symtomen som Jadie har stämmer överens med det som förvarnar glutenintolernas: Ständig trötthet, humörsvängingar förutom då diarréer och magknip. -Hon vaknar ständigt på nätterna med magknip och blir därför så trött på dagarna att hon inte riktigt orkar leka, säger Sara Pettersson.

Blödande sår
Enligt Sara Pettersson har hon ständigt tagit upp bekymren vid besök hos barnhälsovården (BVC) Öxnehaga. -Det har hela tiden hetat att det är normalt. BVC är så fokuserade på vikten, och den har ju hela tiden varit normal för Jadie. Men att få stora blödande sår i rumpan kan ju inte vara normalt, säger Sara Pettersson.

Då inte barnhälsovården gått vidare i fallet kontaktade Sara Pettersson själv barn- och ungdomsmedicinska mottagningen i huskvarna. - Jag ringde säkert 20 gånger utan att få läkartid. Sedan fick jag till slut tid hos den vanliga vårdcentralen (på Öxnehaga) där de knappt undersökte Jadie.

Fick utbrott i telefon
Då Sara Pettersson, som hon uttrycker det, "fick ett utbrott i telefonen", bokades slutligen en tid för läkarbesök på barn och ungdomsmedicinska mottagningen. -Där träffade vi en jätte bra läkare som direkt tyckte att det här låter som glutenintolerans.

Svaret på blodprovet visade mycket riktigt ett för högt glutenvärde. -Jag tycker det är helt vansinnigt att det ska ta ett helt år för att ta ett vanligt blodprov. Jag har ju hela tiden som förälder vetat att något inte varit normalt, säger Sara Pettersson.

En remiss skickades till barnkliniken på länssjukhuset Ryhov där det nu ska göras en tunntarmsbiopsi, ett prov av tarmslemhinnan. Väntetiden dit har varit två månader. -Alla föräldrar kanske inte orkar strida så här länge. Jag blir så arg när det handlar om ett barn osm inte kan prata för sig själv, säger Sara Pettersson. 

Barnhälsovårdens svar:
- Vi kan ha gjort brister och det är i så fall bara att beklaga, säger Ann Grännö Alm, verksamhetschef på barn- och ungdomsmedicinska mottagningen primärvården Huskvarna och Jönköping.

"Vi är en specialistmottagning i Huskvarna och Jönköping för barn och ungdomar i ålder 0-17år. Akuttider finns dagligen för barn som är yngre än 1år...". Så står det på landstingets hemsida.

Men det är en sanning med modifikation. Uppdraget på barnmottagningen är att "ta emot vissa barn" som är under ett år för utredning. Resterande föräldrar som ringer till barnmottagningen, och där inte "egenvårdsråd" bedöms tillräckligt hänvisas till den vårdcentral där barnet är listat enligt vårdvalet.

Väl på vårdcentralen ska en "primärbedömning" ske innan man eventuellt remitterar barnet till just barnmottagningen. -Det finns många led, det är vi medvetna om. Men vi är en specialistmottagning, säger Ann Grännö Alm. Vid en närmare kontroll tillkännager Ann Grännö Alm att Sara Pettersson ringt vården ett 20-tal gånger (se artikeln ovan), då inkluderat samtalen till vårdcentralen.

Ann Grännö Alm, som också är chef för barnhälsovården på Öxnehaga, uppger att det i det här fallet kan ha brustit någonstans i vårdkedjan: bvc-primärvården-barnmottagninge. -Jag vill bara uttala mig generellt. Men det kan ha brustit och det är i så fall jätte tråkigt och beklagligt.

Ska det behöva ta ett år för att få till stånd att ta ett enkelt blodprov om det räcker för att konstatera om någon har för höga glutenvärden?
-Det krävs ett par blodprov. Varje provtagning måste noga övervägas. För det enskilda barnet kan ett stick vara ett betydligt övergrepp, säger Ann Grännö Alm.


Text på båda artiklarna är Daniel Henriksson
Foto Robert Eriksson

Mina förvärkar satte käppar i hjulet för oss igår så vi fick hoppa över bion, men inte blev kvällen mindre bra för det. Först var vi ute och åt middag och hade det mysigt sen bestämde vi oss för att hyra film istället eftersom jag hade så ont, allt som allt så var kvällen helt underbar och jag uppdaterar mer senare men nu måste jag iväg och köpa tidningen. En liten fågel viskade i mitt öra att vi är med idag...

Jag och kidsen har gjort äppelpaj och myst idag, men nu ska dom iväg till farmor och jag och Jonny ska spendera tid med bara varandra. Lille mannen har planerat in restaurangbesök och bio för oss ikväll, ska bli härligt att få vara lite själv med min stora älskling med.

Sov hos mamma igår så det blev inte så mycket gjort här inne men nu är jag hemma igen, ska sova ett par timmar innan det blir en barnledig helg. Jag och Jonny har varit så upptagna med att vara arbetare och föräldrar nu i sommar så vi har glömt bort att bara vara oss själva, svärmor saknade sina barnbarn (tack för att du alltid ställer upp för oss!) så hon tar dom i helgen så vi får njuta av att bara vara och att vara tillsammans.

Ska uppdatera alla pyret gissningar idag med, känner mig lite hemsk som inte lagt in alla gissningar ännu men det kommer. Har bara funnits så mycket annat att göra så det har fått vänta, men nu ropar sängen på mig så jag orkar gå på bio ikväll.

Tandstenen ska bort och jag hoppas det går fort, vill bara gå och lägga mig just nu känner jag. Säger väl natti natti nu för jag somnar säkert redan på väg hem sen.