Då var dom nya cellproverna tagna och jag känner mig lite lugnare, om tre veckor ringer hon så får vi se vad svaren visar. Hon tyckte inte det såg allt för oroväckande ut så det är inte säkert att vi behöver göra några åtgärder, dom orden lugnade mig väldigt mycket måste jag säga.

Hon passade även på att kolla hur det såg ut efter missfallet och om kroppen tagit hand om det själv, hon frågade även om vi försökte igen men jag sa att det får vänta ett tag. Det vaginala ultraljudet visade i alla fall att allt såg bra ut och det inte fanns några rester och hon upplyste mig lite fint om att det snart är dags för ägglossning om vi vill försöka i alla fall haha. Tycker det var lite sött att hon talade om det men det får vänta, jag är totalt chockad för jag blev väldigt bra bemött idag. Inte bara bra utan superbra trots att det är samma läkare som varit riktigt elak under graviditeterna och som fått mig att gråta fyra av fem gånger jag varit där.

Senaste gången skrattade jag bara åt henne när hon kallade mig och min familj för heroinmissbrukare men det var inget vidare professionelt det heller, sak samma idag var hon super. Tummen upp för A-M säger jag bara, hoppas det håller i sig för jag vet att jag inte är ensam om att reagera på hennes annars så dåliga bemötande och attityd.