Chocken kom lika snabbt som det lilla strecket på stickan, gravid? jag? men vi skulle ju inte ha bebis just nu...

Lika snabbt som chocken kom infann sig istället lycka, en liten mirakelbebis. Vår lilla mirakelbebis! Skickade Jonny till apoteket för att köpa ännu ett test, strecket var så svagt så jag knappt vågade tro på det, men jo visst var det ett streck där. Vi skulle bli fyrabarnsföräldrar, fyra härliga små trollungar skulle få förgylla vårt liv.

I knappt två veckor fick jag leva i mitt lyckorus, min lilla bubbla av glädje. Den glädje som bara mammor upplever, knappt två underbara veckor. Jag längtade så mycket efter illamående och annat hemskt och var överlycklig när symtomen började infinna sig, liten mår bra var det jag tänkte då. Liten mår bra trots att strecken är svaga, svaga men visst fanns dom där på inte bara en sticka utan fyra. Knappt två veckor levde jag i mitt lyckorus sen hände det som inte fick hända...

Plötsligt var det rosa på papperet när jag varit på toa, en gång det är inget att oroa sig för men klumpen i magen kom ändå. Under dagen blev det inte bara en gång utan fyra, men det var så lite. Svagt rosafärgat det behöver inte betyda något, tog ett bad på kvällen för att lugna nerverna. Vår lilla mirakelbebis måste må bra, vår lilla mirakelbebis, så oplanerad men så älskad och efterlängtad.

I badet kom molvärken och klumpen i magen växte med den, men lite molvärk kan man ju ha det är helt normalt. Det behöver inte betyda något...

La mig tidigt på kvällen för jag orkade inte tänka på det mer men på morgonen slog det mig lika hårt som en käftsmäll, det var inte längre lite rosafärgat på papperet istället var hela bindan jag tagit på för säkerhetsskull rödfärgad och så även vattnet i toaletten. Det slutade inte rinna heller, det kan tyckas löjligt men det enda jag kunde tänka var att det var min lilla mirakelbebis som rann ut där.

Det smärtade i mig för var gång jag gick på toaletten och såg mitt lilla mirakel försvinna mer och mer, det smärtade i mig för var gång jag reste mig och kände att det rann. Hela kroppen gjorde ont och tårarna slutade inte rinna, vår älskade lilla mirakelbebis...

Vårt mirakel som skulle skänka oss så mycket glädje, vårt mirakel som blev till mot alla odds. Vårt mirakel som bestämde sig för att lämna oss...