Idag kom tiden till kirurgen med posten, den sjunde maj är det dags för mig att träffa läkaren och nu ber jag till gudarna att han tycker som mig. Det fungerar ju verkligen inte att ha det så här längre, speciellt inte när jag är själv med barnen. Känner mig lugn helt plötsligt, visserligen kan han ju bestämma att jag inte ska opereras men jag tänker inte ge mig. Jag vill ju inte opereras för att det är roligt precis, håll tummarna för att det är en bra läkare!