Stod i duschen innan och när jag nästan var helt klar fick jag så otroligt ont nedanför bröstet, vet inte riktigt hur jag ska beskriva var det gjorde ont. Mellan bröstet och solarplexus är nog lättast att säga, i vilket fall gjorde det så ont så jag var tvungen att lägga mig ner på badrumsgolvet och det var nästan helt omöjligt att ta sig upp. Det gjorde till och med ont att andas och jag började må illa så jag var helt säker på att jag skulle kräkas.

Efter mycket om och med tog jag mig upp från golvet och slängde på mig badrocken och släpade mig in i sovrummet där jag slängde mig på sängen, där inne blev jag inte långvarig då illamåendet bara blev värre och det gjorde nu så ont så jag hade svårt att andas till och från.

Eftersom jag kände att jag absolut inte ville kräkas i Harleys vagga eller rakt ner på golvet tvingade jag mig upp igen, in på toaletten där jag ännu en gång var tvungen att lägga mig ner på golvet för jag klarade helt enkelt inte av att stå när det gjorde så ont. Efter en stund klarade jag av att ta med mig skurhinken och släpa mig in till sängen igen, kände mig som en idiot eftersom hela Jonnys familj var här på besök och jag inte ens sa hej. Allt jag kunde tänka på var att ta mig till sängen, när jag inte kom upp från golvet var det enda jag kunde tänka att jag inte kunde ropa på Jonny för han skulle få panik (vilket förtroende jag har för min älskling inser jag nu men jag ville inte skrämma upp honom eftersom jag inte själv visste vad som hände).

Efter en stund undrar ju Jonny givetvis varför jag inte kommer ut och fikar påklädd och klar, det var det jag hade räknat med för jag fixade inte att ropa på honom. Bad honom hämta alvedon när han frågade hur det var och sen ville jag va ifred, minsta lilla rörelse gjorde så förbannat ont så jag kunde inte ens resa mig och ta alvedonen först. Fick vänta en bra stund innan smärtan började sakta försvinna, då skyndade jag mig att ta min alvedon och precis som jag trodde började det om på max smärta igen efter att jag rört mig.

Efter ett tag då jag försökt med både profylax andning och att krypa ihop i foster ställning försvann smärtan sakta men säkert, men när jag istället skulle gå upp var jag så skakig i kroppen att benen inte ville bära mig. Lika bra att sova en stund bestämde jag mig för då och vaknade för en timme sen igen, i skrivande stund då? Ingen smärta, inget illamående men lite lätt skakig i armarna och händerna.

Usch fy va läskigt det var och jag har ingen aning om varför det blev så eller vad det var, hoppas iaf det aldrig kommer igen. Ska försöka sova igen nu och bara vila, krypa ner mellan mina älsklingsgrabbar och ta det lungt.