Jadie kan verkligen inte låta bli hundmaten eller hundens vatten eller tuggbenen, hon tar faktiskt hellre det än lite saft och ett kex haha, Hon är nog aldeles för lik sin far som både åt och drack från sin hunds skålar när man han var liten, sov i hunkorgen och kröp runt på alla fyra och grävde i blommkrukor och hämtade tidningen med munnen.

Men lilltrollet här hemma är inte riktigt så dum som hon ser ut, när jag sa till henne igår att det är faktiskt hundens mat så vände hon sig om mot mig kollade på mig och sa voff, sen började hon äta igen. Tyvärr lyckades hon inte lura mig med sitt tappra försök till att skälla som vovven gör så jag plockade bort henne från hundskålen för sjuhundrasjuttioelfte gången.

Idag hoppar hon snabbt som attan och chockad bort från skålen när man säger till henne, sen stannar och hon skrattar precis som om hon försöker säga: Nej då mamma jag åt inte alls hundmat jag var ju ända här borta (ler lite finurligt och charmar en så gott det går), sen tänker hon för sig själv att nu lurade jag nog allt morsan.