Det här är inte jag! Jag på riktigt blir förbannad, irriterad och fullkomligt vansinnig över vad som i andras ögon verkar som små saker, men i mina ögon är det stort. Jag hittar nästan alltid något mer att störa mig på hos de personer som gjort något jag anser vara fel. Jag ältar i en evighet, är långsynt som fan, kan inte släppa det. Jag är riktigt elak om någon sårar mig, jag är så elak att sårar någon mig så vill jag få personen att gråta innan jag kan släppa tankarna på hur dålig och elak den är. 

Här är jag som vem som helst som inte sårar, inte blir arg, inte får ur mig något. Jag har lust att skrika ut massa skit till *** pga allt som denne person gjort, men jag kan inte. Kan inte såra just denna människa, kan inte skrika, kan inte skälla. Inte pga att jag är rädd att såra just den personen för det skiter jag fullkomligt i men jag är rädd att såra någon annan samtidigt.

Det här har tagit all min energi ett tag nu, jag har ingen ork för jag ältar, är arg och tänker enbart på detta. Jag vill kunna skrika, gapa, skälla och såra men jag kan inte. Istället är jag förbannad, irriterad och förtvivlad i tystnad. Det här är inte jag! Jag måste få ur mig skiten men vet inte hur. Kan inte ens skriva av mig i bloggen, det här är min blogg och jag vill kunna skriva av mig om vad fan jag vill. Vet inte hur jag ska göra. Jag behöver det, men jag kan inte skrika, kan inte gapa, kan inte såra...

Förstår du inte att du sårar mig? Hur kan du missa att se det? Eller struntar du helt enkelt i det?