Kan börja med och berätta att jag var helt galen sista veckan innan Arabelle föddes,
Jag testade alla knep för att sätta igång förlossningen, jag sprang i trappor, putsade fönster,
åt en hel färsk annanas (det blev så stark så läpparna började blöda på mig men jag gav inte upp förrens hela var slut) Åt röd chilli med habanero och tabasco, hade sex tre gånger i rad och avslutade med att ligga kvar i sängen 20 min i någon konstig jävla ställning med en kudde under rumpan, jag drack kanel the. Ja jag testade verkligen allt, inget fick förlossningen att sätta igång men alla jag känner fick sig ett gott skratt åt hur jag bar mig åt och jag har skrattat rätt mkt själv åt det nu i efterhand. Tillslut gav jag upp, ja tänkte att nu skiter jag i det här det blir inget barn i år så jag bestämde med jessie att vi skulle spela bingolotto och bara vara almänt tantiga.

Så kom dagen den 12april och där satt vi (jag, jessie, johan och jonny) som värsta pensionererna och spelade bingolotto. Påsk special dessutom så det höll på ända till tolv, efter andra bingot fick jag en konstig känsla i magen och sa till jessie shit jag tror jag har fått värkar.  Det gjorde inte ett dugg ont men jag kände inte igen känslan.
Forsatte i alla fall att spela bingo och vi vann hundra kronor på ena lotten, haha inte mkt att hurra för 25 kronor var. ringde pappa efter bingot och sa att det kanske är dags inatt, jaha säger pappa men du får vänta tills i morgon för jag dricker whisky nu så jag kan inte köra inatt. Kände lite smått hur jag fick panik men jessie lugnade ner mig och sa att dom gärna körde in mig om det skulle behövas mitt i natten. Vid ett tiden på natten var det i alla fall dags för jessie och johan att åka hem, och dags för oss att sova. Det hade inte hänt något mer under kvällen bara den lustiga känslan i magen, inget ont eller nått. Så jag tänkte det kommer nog ingen bebis inatt heller men tji fick jag för det dröjde inte länge efter att jag lagt mig som det började göra ont.

Kunde inte sova men tyckte jag kunde stå ut, frammåt fyra tiden gjorde det skit ont. Ringde Jessie... men inget svar, fan dom sover nog. och jag kände att jag fick lite smått panik igen. Vet att jag hade kunnat ringa mormor men ville inte tvinga upp henne så hon hade blivit stirrig och kört ihjäl sig på vägen till oss från forserum.
Klockade värkarna en stund och det var tre minuter emellan så jag ringde förlossningen och dom sa att jag kunde komma in.  Berättade då att vi inte hade någon som kunde köra, men då sa tanten till mig att ta en taxi.
Egentligen borde dom erbjudit oss en sjuktaxi men icke då bitterfittan va helt störd (kommer till vrf sen)
Väckte jonny och sa att vi måste åka in nu, mmm säger han och fortsätter sova, hallå vi ska in nu säger jag.
Då svara jonny okej men ring förlossningen först, det kanske inte är på riktigt men när jag förklarade för honom att jag redan ringt så blev det en jävla fart på hon om upp ur sängen. Sa att han måste ringa taxi, när han gjorde det sa dom på taxibolaget att det tar nog en timme eller nått för det är många som åker taxi nu på påsken,
Jonny berättade då att vi skulle in till förlossningen och då flyttade han oss före i kön så taxin kom efter en kvar.
När vi kommer in så tas vi emot av bitterfittan, hon sätter på ctg som jag får ligga med ett tag, sedan säger hon men lilla gumman du har inga värker. Då blev jag skit förbannad (sa inget till henne) det vet väl för fan inte hon, bara för att jag inte skriker och gråter när jag har ont och ctg:n inte registrerade värkarna så har hon ingen rätt att tala om för mig vad jag känner och inte känner. Sedan skulle hon undersöka mig och ryckte då tag i mina byxor och sa ta av dom, jonny som satt med blicken rakt mellan benen på mig tog upp en tidning och började vissla och tyckte det var almänt obehagligt att vara där inne. Hon frågade inte om jonny ville gå ut eller nått och inte visste hon heller att det var min pojkvän han hade lika gärna kunnat va en kompis elle min bror eller nått. Sedan gav hon mig en alvedon och sa åk nu hem och sov här blir det ingen bebis på ett tag. När jag kom ut var jag skit förbannad ringde och väckte pappa och frågade om han hade sovit tillräckligt så han var nykter och kunde köra. Pappa trodde det var dags att åka in men förklarade då att det var dags att åka hem, han hade inte varit uppe länge kvällen innan så han kom och hämtade oss. sen sa han att jag skulle ringa om jag behövde åka in igen.

Jag tog min jävla alvedon men hade så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Den ena värken kunde jag bara sitta ner på, nästa var jag tvungen att ligga på sidan och en var jag tvungen att hoppa runt på tå och så växlade det hela tiden. Var hemma ungefär en timme innan jag åkte in igen, och hela den timmen pratade jag med min mamma i telefon, Hon skrek lite på mig och sa till mig att jag skulle ringa pappa på en gång så han fick skjutsa in mig igen för det blev bara värre och värre hela tiden. Men envis som jag var sa jag att jag aldrig mer skulle åka in dit, för kärringen kommer bara skicka hem mig igen ändå. Efter mkt skäll gick ja tillslut med på att ringa pappa eftersom mamma hotade med att ringa honom själv så han fick släpa med mig till förlossningen om jag inte gjorde som hon sa. Gick ut på parkeringen och tog en cigg medans jag väntade på pappa och då sticker PS ut huvudet från balkongen och är skit glad och frågar vart vi sak, in och föda barn svarar jag och lyckas klämma till ett litet skratt, Ps blir då lite chokad och säger okej då ska ja inte störa sen går han in igen. När pappa kommer hoppar jag in i bilen och lyckas prata rätt normalt igen. Utanför dörren in till förlossningen får jag en till värk och jonny försöker vara gullig och lägger handen på min axel för att trösta mig lite, Som vanligt när jag har ont vill jag bara vara för mig själv och slår bort hans hand och skriker rör mig för helvete inte, pappa skrattade lite sen gick vi in. När vi kom in var det som tur var en ny barnmorska som var där, hon var helt underbar. Fick en ctg apparat påsatt ännu en gång och denna gången registrerade den mina värkar. Dock inte så starka och jag var inte öppen mer en två centimeter (ska vara fyra för att vara inne i aktiv förlossning, och när man är öppen tio är det dags att krysta) och jag hade två centimeter kvar av livmodertappen (den ska va helt borta).
egentligen ville dom skicka hem mig igen men jag hade så högt blodtryck så dom vågade inte det, utan behöll mig för att kunna hålla lite koll på det. Blev väldigt lättad över att få stanna kvar, så jag gick ut och tog en cigg och vinkade hej då till pappa. Ringde till mamma och berättade att jag fick stanna och hon trodde då att ikväll någon gång blir det bebis. Efter ett tag blev det jätte jobbigt med värkarna igen och jag hoppade runt på tårna satt och vaggade och höll på med allt möjligt konstigt för att lindra värkarna lite. Försökte flera gånger att kissa men varje gång jag slappnade av fick jag en värk så allt bara låste sig. tillslut la jag mig ner på sidan och kunde inte resa mig igen för det gjorde så ont, jonnys försökte få mig att be om lustgas eller någon annan bedövning men han lyckades inte så bra med det. Eftersom alla sagt att det skulle ta så lång tid när det var första barnet så kom min envisa sida fram igen och jag vägrade, jag gav mig fan på att om jag skulle ligga där i sjutton timmar till så kunde jag hålla ut innan jag tog bedövning. Jonny stal min klocka och skulle ringa eftersköterskorna så dom kunde övertala mig att ta bedövning men då fick jag ännu ett raseriutbrott och skrek lite på honom. Då fick jag tillbaka min klocka igen men han fortsatte tjata.

 När barnmorska kom in efter ett tag tyckte hon det var dags för lustgas eftersom jag hade så ont.  Och jag gick motvilligt med på att ta den, hon sa att jag skulle börja andas i masken innan värken kom för att det skulle ge störst effekt (hur fan känner man inan värken kommer?!?)
Lustgasen gjorde mig bara illamående men jag tänkte att det är väl jag som andas fel eftersom det inte hjälper.
vid det här laget har jag så ont att jag bara vill hålla jonny i handen och eftersom han känner mig och vet att han inte ens får röra mig i vanliga fall när jag har ont så förstår han att nu är det illa, Jonny började gråta för jag hade så ont och han kunde inte göra något, så han gick in på toaletten för han tyckte det var pinsamt om barnmorskorna skulle se att han grät så där låg jag ensam. Efter en liten stund kommer barnmorskan in igen och knackar mig på axeln och säger men lilla gumman jag ser ju att lustgasen inte hjälper vrf säger du inget?
Jag ryckte lite på axlarna, och hon fråga då om jag ville ha epidural. Hade bestämt mig långt innan förlossningen att jag inte ville ha det men eftersom det gjorde så ont sa jag ja ändå. Hon började då ställa massa frågon som hon var tvungen att veta, kommer knappt ihåg hälften av frågorna för jag kunde bara tänka på smärtan så jag fick blackouts hela tiden. Tydligen så svarade jag inte alls på många av frågorna men vissa kommer jag ihåg. Dels var det om jag blivit opererad förrut, först svarade jag ja eller nej eller kanske. haha tror inte hon blev så mkt klokare av det svaret men iaf. Hon frågade om jag hade tattueringar men sa sedan eller det ser jag ju att du har, sen sa hon men piercingar har du inga va? Jag vände snabbt och argt huvudet mot henne och sa ja ser du inte det? hade då fem väl synliga piercinga i ansiktet som hon hade missat. efter det kommer jag inte ihåg mer frågor, sedan sa hon till mig att jag var tvungen att sätta mig upp för att läkaren skulle kunna lägga bedövningen.
Mitt enda svar på det var Nej! sedan är allt svart igen, efter ett tag öppnar läkaren dörren säger men det är ju redan försent hon ska föda nu, sedan vänder han sig om och går, Ännu en gång får jag en blackout av smärtan. Som jag nämnde tidigare så kunde jag verkligen inte kissa för allt låste sig men nu äntligen så kissade jag lite varje värka jag fick för jag krampade ihop som en liten boll och kunde inte räta mig hur mkt jag än försökte.
Hade en sån där stor skit snygg tant blöja på mig ifall vattnet skulle gå och barnmorskan sa, du sara det är rätt blött här har du kännt om vattnet gått,  Då svarade jag lite generad nej jag kissade ner mig, sen försvinner jag in i mörkret igen. Dom undersöker mig igen och känner att jag är tio centimeter öppen (har alltså öppnat mig alla dessa centimeter på knappt tre timmar så dom tyckte att det inte var konstigt att jag hade så ont)
Dom var lite chokade över att det gått så snabbt men bad mig lägga mig på rygg för nu var det dags att krysta, ännu en gång är mitt enda svar Nej! då bad dom mig att lägga upp mitt ena ben i en sån ställning dom har för ben på gynstolar så skulle jag få ligga kvar på sidan och föda, ännu en gång svara jag bara Nej! sen får jag åter en blackout. Nästa sak jag kommer ihåg är att dom säger att jag ska krysta och jag har benet i ställningen, jonny har berättat efteråt att dom tvingat upp mitt ben ändå. Jag krystar en gång och sen känns allt som en enda lång värk, Barnmorksan skäller för att jag andas aldeles för fort men jag kunde inte hjälpa det för det gjorde så ont hela tiden. Helt plötsligt säger hon men sara du måste krysta nu du har en värk (det hade jag inte ens kännt det gjorde lika ont hela tiden) Sen skriker hon helt hysteriskt (lät det som i mina öron) men sara sluta, nu har du ingen värk längre nu får du inte krysta. Sen försvinner jag för några sekunder igen. Barnmorskan säger då Sara en gång till så är den ute sen (yeah right tänker jag eftersom jag inte ens kände att huvudet var ute pga smärtan) krystar en gång till och mkt riktigt det kom ingen bebis, det enda jag kunde tänka var den jävlen ljög för mig. Så säger hon exakt likadant en gång till och jag tänker den lätte går jag inte på en gång till. Men hon ljög inte den gången för ut kom min lilla älskling. Dom frågar jonny om han hann se vad det var? Ja säger jonny och jag tittar på honom, inget svar dom frågar en gånt till och får bara ett ja till svar igen. Så frågar dom vad var det då, det enda svaret dom får är ja. jag blev sur för jag ville ju veta om det var en pojke eller flicka,  Då får jag upp min älskling på magen och barnmorskan säger det är en flicka. Min lilla Arabelle säger jag och tittar på jonny och han nickar och säger ja det syns att det är en Arabelle. Sen skulle dom ta provet i navelsträngen och det sprutade blod över oss allihop.

Jonny klippte navelsträngen och sen mös vi medans dom bytta dom dyngsura lakanen med mig kvar i sängen.
tio minuter efter att Arabelle föddes var jag tvungen att gå och kissa så jag passade på att springa ut och ringa mamma, Hej svarar hon lite nervöst eftersom jag ringer från jonnys mobil, hej säger jag.
Jaha är det bara du har det inte hänt nått än frågar hon? Jo då du har blvit mormor det är en Arabelle och hon är världens finaste, Va? redan svara mamma. Ja, då kom alla hundra frågor: hur ser hon ut? har hon hår? hur mkt väger hon? hur lång är hon? jag svarar då att hon är världens finaste lilla flicka med massa mörkbrunt hår.
Men dom har inte hunnit väga och mäta henne än det är bara en kvart sen hon föddes. Ännu en gång får jag världens utskällning av min mamma, men sara du får inte ha mobilen på där inne, jag svara men det har jag inte jag gick ut. Va??? är du helt störd gå in och lägg dig du ska inte va uppe och springa tänk om du svimmar gå och lägg dig människa, men jag var skit pigg och förklarade att jag mår toppen det gick hur bra som helst. Sedan la vi på och jag ringde pappa där var det inte lika många frågor bara massa grattis och vi längtar efter att få se henne.
efter det gick jag in igen och så mös vi med lill fisen och fikade.

 Det var helt fantastiskt även om jag har rätt mkt blackouts och aldrig känt en sån otrolig smärta förr så gick det ju rätt fort, hoppas nästa gång är lika lätt som denna, och att det går lika fort, för även om det gjorde nått så sjukt ont så tar jag hellre den smärtan än att gå med värkar i flera dagar. Blev väldigt långt nu men om det är någon som orkat läsa hela min förlossningsberättelse så vill jag bara tacka för att jag fick dela med mig av den och så slänger jag med en bild på när pluttan är tio minuter gammal.